Det visade sig sedan att hon drabbats av gallsten och skulle opereras lite längre fram.
Vilket också skedde, och hon blev frisk igen.

Men det är kanske inte så bra alla gånger att ligga på sjukhus! Mamma började/lärde sig att RÖKA där!!! Tror det var en släkting och andra bekanta som låg där samtidigt, och dessa bildade ett gäng som träffades i kaffe/rökrummet, de “lurade” mamma Lydia att prov röka! Och se, då var det kört.

Vi försökte få henne att sluta, men det gick inte. “Hon sa “nåt roligt ska jag väl få ha tills jag dör” Inte vet jag vad hon menade med det, hon hade ju oss!!!!
Så länge jag bodde hemma och även när jag hälsade på, skickade hon mig till kiosken för att köpa cigaretter, Commerce hette de billigaste, dem skulle hon ha, med filter, de var lite “nyttigare”!
Vi bodde fortfarande i Dennewitz , men skulle flytta om några månader till Malmberget, föräldrarna hade köpt en bostadsrätts lägenhet på Kaptensvägen.

Under tiden började jag att söka jobb och var på en del intervjuer. Gick inte så bra i början, NSD tex. ansåg att jag inte hade någon erfarenhet av kontorsjobb så det blev lite svårt.
Jag svarade då att, “ nej så klart jag inte har ännu, jag måste ju få ett arbete för att få erfarenhet”. Jag var tuff redan på den tiden!
Syrran ville trösta mig, och tyckte att nu var det på tiden att jag började gå ut på dans och träffa killar.
Hon försökte på alla vis att “tussa” ihop mig med någon i hennes “gäng”, men nej, jag var inte så intresserad!
Men efter att vi flyttat till Malmberget och hjälpt mamma med att få ordning i lägenheten, “tvingade” hon mig att följa med på “tunneldans” som skulle hållas på Nordan, okej sa jag, följer väl med då!
Vi gjorde oss iordning då, alla fyra, Evert, Svante, Laila och jag. Det var riktigt synd om mor och far på lördagskvällarna, för vi hade bara ett badrum som ockuperades av oss fyra danslystna syskon. Lilla mor hotade med att ta skurhinken ut på balkongen om hon inte fick tillträde till toaletten! Men då blev det fart på “ungarna”! Hon blev genast insläppt!
Ja då blev det dags att ge sig iväg, vi hade inte långt att gå, Nordan låg på samma gata mot centrum till, vi bodde ju på “Strøget “ vet jag!
Men innan vi gick gjorde syrran en sista inspektion av mig och ansåg att jag skulle ta av mig glasögonen och lämna dem hemma, då skulle jag bli “intressantare., vad hon nu menade med det!
Jag för min del tyckte glasögonen var “läckra”, ljusgröna och “kattformade”, såna som Yvonne Lombard hade i reklamen Marabou Mjölkchoklad. Men syrran fick som hon ville, glasögonen lämnades hemma!
Kusin Marianne var redan på plats, vi råkade träffas då och då på dans.
Många danssugna också, flickorna i långa rader på ena sidan, de populäraste främst! Och så naturligtvis pojkarna på andra sidan dansgolvet som
spanade in de mest populära tjejerna.
Jag var ingen populär, känd dansbrud, så jag ställde mig bakom, dessutom var jag
väldigt blyg!!!!
Bröderna, Evert och Svante bjöd upp lilla syster, kände sitt ansvar, och naturligtvis
kusin Toine och några till. Sen tyckte de att de gjort sin “plikt” och jag fick klara mig
på egen hand.
Och plötsligt så hände det! HAN, kom och bjöd upp mig!!!!! Jag kände igen honom, han “tillhörde” syrrans innegäng”. Han dansade som en “Gud” och dessutom var han snygg.
Ja så förflöt ju danskvällen med många danser med “HONOM”.Under pausen ville han att vi skulle gå ut och ta frisk luft, vilket vi också gjorde, men under “uppsikt” av bröderna och kusinen.
Efter pausen blev det dans igen, och HAN dansade in i tunneln där det var mörkt och skumt, jag förstod ju varför, där började han lite smått att “pussa” mig, men jag blev “lite arg” och sa, “vad gör du”? och då slutade han. Oj, oj, oj tänkte jag, nu är det kört!
Så kom då “Damernas” som man kallade det, där tjejerna bjöd upp killarna som de gillade och var intresserade av.
Ja jag skulle så klart bjuda upp “Honom”, men ve och fasa, jag såg ju inte var han stod. Jag hade ju inga GLASÖGON! Kände mig som “Bofinken Knut”! Så det blev till att gå hem ensam. Jag hade inga snälla tankar om syrran just då!!!
Dagen efter förhörde syskonen hur det gått. Stora syster fick dåligt samvete, och någon dag efter träffade hon Honom på bussen, och bjöd hem Honom på fika när han hade lunch. Han jobbade nedanför oss med ett nybygge. Jadå, han kom, syrran hade förvarnat så jag hann byta om till en snygg kjol och blus. /hade inte börjat jobba än/
Och kaffe med kakor blev det. Mor och far var hemma, samt en släkting från mammas hemby Palohuornas som kom och åt lunch, Hubert hette han, och undrade om det var ullas fästman!!!!!
Innan HAN gick frågade han om jag skulle gå på dans följande lördag. Blyg som jag var och inte ville verka vara för intresserad, svarade jag,/ jag vet inte, kanske/ och tänkte igen, vad har jag gjort!!!!
HAN har efteråt berättat att han “tänkte, slipp då, skit samma”.
Håhå, jaja. Så blev det lördag, syskonen och även jag gjorde oss iordning, de frågade om jag skulle till “Kullen” eller Gällivare, ingen dans på Nordan denna helg.
Dessa tre “danspalats” brukade turas om med gammel- och modern dans. Ingen hade talat om för mig att denna helg var det modern dans i Koskullskulle /Kullen”.
Så jag åkte till Gällivare, gammeldans!!!!! Du store!!!! Det var bara jag och några till i samma ålder, jag blev såklart besviken, men höll på att få ihop det med en dansant kille från Glommersträsk.
Så blev det då dans paus. Och vem kommer inte in genom dörren!! Storebror Evert och kusin Toine! “ men vad gör du här, undrade de, varför är du inte i Kullen”? Trodde “ moderna” var här, svarade jag,” och var nästan gråtfärdig.
Men så säger mina “räddande Änglar, följ med oss till “Kullen “ “Har inga pengar, säger den olycklige”. Inga problem, säger änglarna, vi bjuder”!!
Upplysningsvis, Kullen ligger ca 10 km från Gällivare .
När vi kom dit och var på väg in fastnade jag med min klack och hade fallit handlöst om inte någon fångat upp mig.
Gissa vem som “fångade” upp mig? Det var HAN! Vi dansade hela kvällen, syskonen och andra bekanta såg väldigt nöjda ut när de såg oss “omslingrade” på dans golvet.
Så klart han körde hem mig efter dansen i sin kalla bil /värmen strejka/ men det gick bra ändå. Vi höll oss varma, syrran tjuvkika i fönstret!!! Så att allt gick rätt till!

I samma veva fick jag mitt första “riktiga” jobb. På före detta “Amerikanska Gummiverkstaden” i Gällivare, som hade blivit uppköpt av Philipsons Bil AB i Stockholm .
Jag skulle bl.a ha hand om lagerbokföringen,Där arbetade även Britt-Marie och Hillan, två trevliga tjejer. Britt-Marie har jag fortfarande kontakt med, hon gifte sig tidigt och fick en dotter, de, mannen och hon “försvann” sedan till södra Sverige, till Ödåkra där jag “hittade” henne och familjen efter flera år när vi också hamnade där.
Hillan däremot, denna underbara tjej, fick tyvärr cancer och gick bort efter en tid.
Ja så gick ju tiden i “kärlekens” och det nya arbetets tecken.
Det var jobbigt allt det nya! Speciellt jobbet, det var trevliga medarbetare, men där fanns också en liten “skitstövel” till stockholmare.
“Fästmannen” hade under tiden blivit inkallad i det militära i Boden.
Och det vet ju alla vilken pina det var, att inte få träffa “honom” under veckorna, dessutom hade han inte det så “fett ställt” 2,50 i fickpengar om dagen!!! Så “flickvännen” fick hjälpa till att sponsra honom.
När han fick “skördepermis” så beslutade vi att åka till “rosornas ö” Gotland.
“Jag bjuder, sa jag schangtilt,” men först måste även jag få tjänstledigt, hade inte hunnit arbeta in några semesterveckor ännu.
Så jag gick “ödmjukt” till den lille stockholmaren, Johansson hette han, och undrade snällt om jag kunde få ledigt ett par veckor. “Nej, svarade han, det får du inte!!!!!!!”
Jag min stackare blev så chockad, så jag svarade, jaha!
Men sen blev jag “förbannad”! Och tänkte, inbilla dig inte att jag ger mig så lätt!!!!
Så vad gjorde jag då! Vi hade en jättesnygg chef, Disponent Liljebäck.
Jag knackade på hans dörr, Jättenervös! Och förklarade situationen för honom.
Och då säger denna snygga, underbara chef!
“Naturligtvis ska du vara ledig”
Gissa vem som var sur och förbannad på mig efteråt? Men tack o lov så åkte hela Stockholms gänget hem en kort tid efter!
Och” fästefolket” åkte till Visby ! Året var 1962! Vi tältade, mycket varmt och trevligt!

Julafton 24/12-62 förlovade vi oss Dan och jag. Vi satt i blivande svärfars gamla, kalla Opel kapitän utanför lägenheten på Kaptensvägen, och växlade ringar. “Mycket kallt och Romantiskt!”
Sen skyndade vi oss in i värmen och mammas underbara julmat. Det var syrran som upptäckte det först! Att vi hade ringar på fingrarna.

Den här lägenheten på Kaptensvägen som ägdes av mor och far köpte vi, eftersom de i sin tur börjat bygga en villa vid bussgaragen i Malmberget /ett nytt bostadsområde/ och som blev inflyttningsklart samma år.

Vi var fattiga, inte hade vi hunnit spara ihop någon buffert inte, med militärtjänst och allt. Vi fick låna till insatsen av HSB som ägde huset, 3.500,- , hu så mycket pengar för en tre rumslägenhet!!! Men vi behövde även möbler, vi var för fattiga och för unga för att få ett banklån, så älskade storasyster tog ett lån i sitt namn, och så var det problemet löst! Jodå, allt betalades in, till sista kronan! Tror även det lånet var på ca 3.000,- kr.
Nämnas kan att min månadslön var ca 650,- i månaden.
Ja hur möblerade vi vår första lägenhet?
Rumsmöbler: snygg grön dux soffa, 2 jättesnygga créme färgade fåtöljer med breda “trä” armstöd, /önskar vi hade haft kvar dessa/! ett snyggt teakbord och naturligtvis en bokhylla! Inbundna böcker hade jag beställt på postorder!
Sovrummet: dubbelsäng, två sängbord, lampor mm.
Sovrum: 2, där kusin Kicki huserade ett tag medan hon läste på gymnasiet.
Lite hopplockadade möbler, säng, ett päronformade bord, syrrans gamla läderlappsfotölj/ skulle man också haft kvar/ mm.
Kök: bord, 2 stolar, och en vit pinnsoffa. Mer fick inte plats där.
När det gällde linne,handdukar och husgeråd, så “skrapade” mor fram en hel del fint.
Överlakanen, tvingade hon oss, syrran och mig att brodera på, namn och vackra blomster broderier. Syrran vägrade, men snäll som jag var gjorde jag som mor ville, det var faktiskt roligt! jag har fortfarande kvar 2 st av dessa lakan!
Det gällde även bordsdukar, där har jag också kvar många vackra dukar som tyvärr inte kommer fram så ofta på bordet!

Det hade blivit ganska “kärvt” på byggnadsmarknaden, och vi beslöt oss för att kanske flytta söderut. Spännande tyckte vi, men mor blev ledsen! Broder Svantes kompis Georg som jobbade på arbetsförmedlingen skickade iväg den “trolovade” till Norrköping för att rekognosera hur arbetsmarknaden var där. Det såg bra ut. Så det bestämdes att flyttlasset skulle gå dit!
MEN INTE FÖRRÄN NI GiFT ER! Sa mor i huset! Ni får inte leva i synd, fastän det gjorde vi ju redan! Men det låtsades hon inte om!
Vi gifte oss den 8 februari 1964, i Malmbergets vackra kyrka, där även vi tre yngre syskon konfirmerats, Evert i Hakkas “Församlings Hus”, kyrkan var då fortfarande inte byggd.
Men det gick ju inte att bara gifta sig “så där hursomhelst”. Vi var “ganska unga” 20 år. Och myndighetsåldern var 21 år. Så vad göra?
Ja, den blivande mannen fick skriva till “kungs” som det hette, men i själva verket till någon myndighet i Luleå som skulle godkänna, och även ville ha reda på “varför det var nödvändigt att gifta sig så ung”.
“Den blivande” fick även bedyra på heder och samvete att han kunde försörja sin kommande hustru! De Ni!!
Jag för min del behövde bara ha mors och fars godkännande och underskrifter.
Bröllopet hölls en kall vinterdag, kallt som “attan” medan vi stod och väntade i vapenhuset på att marschera in. Broder Svante som var vår fotograf stod och väntade med oss i det kalla “vapenhuset” , svor en ramsa, kameran fungerade inte riktigt i kylan, tror jag, så han blev arg , men kom genast ihåg att han var i Guds Hus, tittade sig omkring för se om någon hört det “hemska” och sa “förlåt” jag gissar till den “högre makten” . Tur att mamma redan satt på plats!!!!!
Ja då blev vi då “gifta”. Vi hade en liten intim bröllopsmiddag hos mor och far, med familjen och några av våra släktingar. Svärmor Karin hade sytt min brudklänning, en enkel sådan, efter mitt önskemål. Vi hade inte så mycket pengar att spendera, så det blev i “sparsamhetens tecken”.
Så åkte då den den nyblivne mannen till Norrköping. Jag skulle komma efter så fort vi fick vår lägenhet som inte var klar ännu.
Det var tråkigt och dyrt att bo på två ställen. Den stackars mannen kunde inte skicka hem pengar till frun, då blev det inget över till honom sa han. / tänk om de i Luleå hade vetat./
Men vi löste det på ett bra sätt, kusin Kicki som gick på läroverket i Malmberget fick bli min hyresgäst. Både trevligt och bra och lite mer i plånboken! Vi hade jätteroligt! En gång “skolkade vi, jag från jobbet och Kicki från skolan, och hade det jättemysigt hemma.
Vi hade ju som sagt ganska tomt i börsen ganska ofta, men en underbar moster Judith och en underbar mamma Lydia försåg oss med mat när de tyckte vi började se bleka och undernärda ut!!!!!!!
Ja så kom dagen när jag skulle återförenas med “gullegubben”! Det hade hunnit bli sommar. Jag hade sagt upp mig på mitt jobb, lägenheten hade HSB “löst in”, det var rätt så svårt att få den såld, så bara i undantagsfall löstes den in av dem. /Kanske också lite för att jag kände kamreren på HSB/! Och även Britt-Marie som också jobbade där, och sedermera flyttade till Skåne med man och baby! Där tog vi också upp kontakten ca 7 år senare.
Vilket vi fortfarande har kvar.
Kicki hade slutat på läroverket för terminen och flyttat ut, kommer inte ihåg om det var hos fästmannen eller hem till mor och far i Hakkas över sommaren.
Ja så kom då den spännande dagen. Flyttlasset hade gått, tror med tåg.
Vi hade fått “flytt och resebidrag” av arbetsförmedlingen och kände oss verkligen “stadd i kassa”. Riktigt “pengastinna” med andra ord. Då fick man flyttbidrag av arbetsförmedlingen när man inte hade jobb i hemorten och var tvungen att söka arbete någon annanstans.
Mamma och Svante följde med mig, vi tog tåget, flyg var inte att tänka på.
“Renlanda” flygplats fanns inte då! Alltså flygplatsen i Gällivare.
Det kändes tryggt, mor ville se så att allt fungerade och broder Svante för att en skolkompis flyttat till Norrköping före oss.
Vi hade fått en “sprillans ny” tvårumslägenhet i stadsdelen Hageby, möblerna hade kommit, och “kärleken” var på plats. Vilken lycka!
Norrköping såg ut att vara en lagom stor mysig stad, här skulle vi trivas.
Mamma och Svante åkte hem efter ett tag, och jag skulle börja söka nytt arbete.
Det var inte så svårt. Först hade jag några vikariat, bl.a på Stal Refrigation AB som tillverkade kylaggregat, satt och renskrev “någonting” hela dagarna, såååå tråkigt!
Men jag skrev för brinnande livet så dagarna inte skulle bli så långa! Men till råga på allt elände tyckte chefen jag gjorde ett så bra jobb, så han undrade om jag ville ha fast anställning!!!!!
Men jag fann mig och undrade stillsamt om jag kunde få tänka på saken!!! Det fick jag. Oj, oj, oj, hur ska jag nu komma ut ur den här situationen tänkte jag!
Men ibland har man tur, eller är det någon däruppe som hjälper till ibland?
När jag kom hem ringde telefonen. Det var kamrer Svahn på Oljekonsumenterna, som hört att jag sökte arbete och undrade om jag var intresserad att komma på en interjuv. Jag hade nämligen varit på ett annat ställe Vargen, där man tillverkade konfektionkläder, men fick inte jobbet. Men den snälla kamreren rekommenderade mig till Kamrer Svahn istället. Och se, jag fick jobbet, lönen var något högre än hos Philipsons Bil AB, ca. 750:-mån. Astronomiska summor. Jag skulle arbeta som kassakontorist, ha hand om löner mm. Jippi!
Jag kunde med med gott samvete tacka nej till jobbet hos Stal Refrigration .
Det var ett trevligt arbete, jag trivdes mycket bra. Chefen härstammade från Gällivare, de övriga medarbetarna tyckte det var förfärligt när jag duade honom. Du måste säga disponenten, sa de,! jasså säger jag och fortsatte att dua honom. Då på 60-talet niade man ju fortfarande cheferna och äldre personer. Chefen hade inget emot att jag sa du till honom. Å så var det med det!

Vi hade beslutat att “bli med barn” när vi var skuldfria och även skaffat bil.
Och så blev det. Vår allra första bil blev en R 8:a, Renault, en fyrkantig liten bil.
Vi köpte den kontant! Den kostade ca 10.000,- kronor.!!!!! Vi hade 20,- till bensin.
Gu vad vi var fattiga, men lyckliga!
Jodå, mannen fick lön veckan därpå! Gissa om vi var ute på äventyr och kollade omgivningarna, samt närstående städer.

Ja och så var det ju det här med arvingar.
På sommaren 1965 åkte vi upp till Norrland med vår nya bil för att hälsa på.
Svägerskan Elisabet hade nedkommit med en förtjusande söt flicka Maria, hon såg ut som en liten docka. Och syster Laila hade fått en pojke, Björn, ett riktigt busfrö, mormor Lydia sa att han fått alldeles för mycket morotssaft och vitaminer, så det var därför han var så “rörlig”! Dessa två söta barn var födda 1964.
Jag tyckte småttingarna var helt underbara, så jag sa till mannen, “nu är det dax”! Han sa inte emot utan var med på noterna.
I slutet på aug. 1965 var vi i i “lyckliga omständigheter! Jag hade känt mig dålig några dagar och trodde jag hade fått blindtarmsinflammation, men så var det inte! Roligt och spännande och glada! Äntligen!
Vi hade också beslutat att jag skulle sluta arbeta när jag blev “på det viset”.Jag sa upp mig i december -65. Vi skulle fira julen uppe hos mor o far och bilade upp i smällkalla vintern. Det var lite jobbigt för Dan o Birger / en bekant till oss som också skulle fira julen i Gällivare / fick stanna var 5:te mil för att släppa ut mig i mörkret och snödrivorna så jag kunde “kissa” , “ungen tryckte på”!!!! Men vi kom fram välbehållna till slut. Birger/ från Skellefteå som också flyttat till Norrköping med sin familj, Vera/ från Gällivare och småpojkarna Jan och Lars umgicks vi flitigt med under vår tid i Norrköping. Och även Svantes kompis Uffe Kuhla.

Ja så gick jag ju i “väntans tider”, det lilla barnet skulle komma den 19 maj. Hur jag fick tiden att gå i fem månader? Inga problem. Jag tog långpromenader varje dag, bakade, lagade mat och städade, så mannen kunde komma hem till en rar, söt och omtänksam hustru!!!!! Alltså en riktig liten hemmafru, precis som i reklamfilmerna de hade på 50 talet!!!
/Så är det inte idag, det kan jag lova! Här hemma alltså”!/
Men det roligaste var ju att förbereda allt till den “nya babyn”. Att klä babykorgen, sticka små söta koftor och byxor och allt annat som skulle till. Jag var helt säker att vi skulle få en flicka, men vågade ändå inte sticka i rosa, så det fick bli i “neutrala färger”.
Ja och så hux flux så var hon där!! Detta lilla underverk, som vägde 3.500 kg, 49 ½ cm kl 4.44 den 18 maj, 1966 nästan exakt på dagen. Och fort gick det, från början till slut, ca 2,5 timme.
Att komma hem med en liten människa var ganska nervöst måste jag säga.
Bara att byta blöja var svårt, “ungen skrek och låg ju inte stilla” så svetten rann på mig ibland. Kommer ihåg att Vera kom till undsättning när hon och familjen kom för att beskåda underverket! Vilken lättnad!
Sen var det ju det här med “det första badet”! Jag var nästan hysterisk, visste inte hur jag skulle hålla henne. “Tänk om jag tappar henne, eller dränker det stackars barnet.”
Vad göra? “Kastade mig på telefonen” och ringde mamma!!
“Jag vågar inte bada henne” grät jag i telefonen! Älskade mamma sa, ta det lugnt, jag kommer med nästa tåg och hjälper dig. Och så blev det.
Naturligtvis blev jag så småningom specialist på att bada och byta blöjor på barnet. Och hon, Ellinor Anna-Carin, ser ut att ha klarat sig “hyfsat” efter det.

Ja så gick månaderna och lillan växte och frodades. Vi hade det mysigt och var ute mycket, våra promenader gick ofta till Vrinnevi skogen som inte låg så långt ifrån oss.
Ett trevligt rekreation område med golf och andra aktiviteter.
Vi åkte så klart upp till Malmberget två gånger om året semester och julfirandet!
Det var ett måste, att träffa mor- och farföräldrar och syskonen.

1967 började vi “längta hem” litegrann. Svärfar lockade mannen med att han hade gott om arbeten och menade att vi kunde flytta hem.
Vi funderade ett tag och beslutade att okej, det gör vi!
Så flyttlasset gick tillbaka till Malmberget . Vi hade ingen lägenhet, men mor och far blev så glada så de erbjöd oss att bo hos dem tills vi fått lägenhet. Vi tog tacksamt emot erbjudandet.
Mindre glada blev nog bröderna som fortfarande bodde hemma. Med en “skrikig underbar unge” till på köpet!
Medan vi fortfarande bodde hos mor o far blev det högertrafik i Sverige, i september.
Far i huset var nog lite orolig men tyckte att det skulle nog gå bra. Tidigt på morgonen den dagen begav han sig ut för att testa medan vi andra sov. Han meddelade sedan stolt, “att de var inga problem alls”. Tror väl fan det sa vi otrevliga ungar, det var förmodligen bara du som var ute och körde!! Nä, det var nån till sa han!

Kort därefter fick vi en stor fin trerumslägenhet på Plantvägen, inte så långt från mor o far. “Skönt, tyckte bröderna”! Och vi var nöjda.
Så blev det vinter, huu…… så mycket snö! Jag var fortfarande hemma med barnet och hade fullt upp.
Jag hade faktiskt ett kort vikariat hos mitt “gamla, första jobb” men det var det enda.
Sommaren 1968 skulle vi bila till Paris på Dans semester. Vår första utlandssemester. Lillan skulle med så klart, men det tyckte inte mormor. “Hon stannar här i sommarstugan med oss”.
Och så fick det bli.
Vi stannade i Umeå och lämnade av mannens syster Grethel hos syster maj-Britt och fästmannen Rune som läste på universitet där. Jag tror de “levde i synd”!
Vi besökte också en bank och köpte resecheckar, det skulle vara bra och säkert fick vi höra.
Ska det vara nödvändigt, tyckte jag, jag kan gömma pengarna i trosorna, så är de säkra. Men det blev resecheckar iallafall.
Vi tältade, och sov i bilen när vi inte “gitte” slå upp tältet.
Så kom vi då till Danmark med färja, bara det en upplevelse. De har ju lite annorlunda trafikskyltar och på danska då så klart.
Vårt första skylt dilemma blev, Ensrettet!! VAD BETYDER DET? Vi kom ju så klart så småningom på vad det betydde, Enkelriktad!!!!! Ja och sedan gick körningen som en dans, med mig som kartläsare. Trot om ni vill! Eftersom jag har “noll” i lokalkännedom. Men fram kom vi.
Sen var det ju det här med franska språket när vi kom till Frankrike. Men det gick bra där också sedan vi engagerat en hel by med att hjälpa oss att köpa ett spritköp. Vårt hade pajat! Ja vi passerade ju Holland också, låg över i Amsterdam på en camping.
Men där hade vi inga problem med språket, camping killen som tog emot oss växlade obehindrat mellan tyska, engelska, svenska och naturligtvis holländska.
Till slut var vi på väg till Paris. När vi susade fram med vår lilla R10, / vi hade bytt bil/ så fick jag stora skälvan. Jag ville HEM till det lilla barnet! VÄND beordrade jag mannen, som gjorde som jag sa! “Tänk om det har hänt något” Mobiltelefon var inte uppfunnen då, och jag vågade inte gå in på en bensinmack och låna en.
Kunde ju inte språket!!!
På färjan hem inhandlades en stor docka till barnet och naturligtvis presenter till mor och far.
Stopp gjordes i Umeå för att plocka upp syster Grethel som blev mindre glad för en sådan kort vistelse hos storasyster. Redan tillbaks, utbrast hon, och såg sur ut!

Det var sent på kvällen när vi kom hem. Mor o far hade åkt hem från landet med barnet. Bekvämare, sa mor när man har små barn.
Det lilla barnet låg och sov i mormor o morfars säng. Vi väckte henne, hon ville inte ha med oss att göra, sur som ättika, skulle bara sitta hos morfar. Dessutom såg hon ut som Pippi Långstrump!! Mormor hade flätat hennes hår, som stod rätt ut från hennes huvud. Jag hade ett helsicke att få hennes fina lockar på plats igen!!!
Ja i vilket fall som helst, hon ville inte följa med oss hem, mitt modershjärta grät! Hon hade glömt oss!! Det hjälpte inte ens en gång med den fina dockan.
“Ja då åker väl vi då, sa mor med sorg i hjärtat”. Men då blev det fart på “ungen”, hon skulle med. Lyckligt slut som man säger!

Men nu hade det börjat “klia” i flytt benen igen. Så vi funderade på att åka så långt ner vi kunde. Mannen ringde kusin Lasse och frågade om han var intresserad att följa med. Han skulle ringa upp när han vaknat ordentligt. Och så blev det. Den här gången till Skåne, Malmö. Vi stannade även i Stockholm, men valde att flytta till Malmö.

Fortsättning följer.

Ville arbeta och tjäna lite pengar.

Men så tyckte jag att det skulle inte vara så dumt att fortsätta med någon “slags” utbildning iallafall.

En dag när jag “skummade” NSD, såg jag en annons om ansökan till Katrineholms Tekniska- och praktiska Handelsskola, hmm… det verkade intressant. 

Tyckte samtidigt att det kunde vara spännande att få läsa i en annan del av vårt avlånga land, och “nyttigt” att “stå på egna ben”!
Men den här skolan var ju inte gratis, en hel del kostnader i samband med skolåret, terminsavgift, skolmaterial, inackordering, matkostnad, fickpengar mm.
Så naturligtvis måste föräldrarna ge sin tillåtelse först.
Och se… det var inga problem, så ansökan skickades in till skolan, och det dröjde inte länge förrän jag fick besked om att min ansökan var “beviljad”.
HURRA!! Så spännande det skulle bli!
Men innan dess skulle min bästis Agneta som bodde i samma hus, och jag åka på badsemester till Halmstad,/ norra stranden/, vi hade hyrt en liten stuga /läs badhytt/ med två sängar ett litet bord och två stolar, det var de enda som fick plats i “badhytten”!!!! Och naturligtvis ingen “toa på rummet”.
Men vad gjorde väl det, vi var ju ute på äventyr, två unga tjejer, vem vet vi kanske skulle träffa några snygga killar!!! Vilket vi också gjorde!!!!
Vad vi inte visste, var att Agnetas storebror Ingvar och hans fästmö/flickvän Sonja, kunde hålla utkik på vår stuga och oss, de var nämligen där samtidigt som vi så det blev slut med det!!!
Istället låg vi på stranden och solade och höll “utkik”
Vi hade tyvärr lite otur med vädret, så vi beslöt oss för att åka hem innan hyrestiden var slut.

Ja så kom den efterlängtade och spännande avresedagen. Med tåg naturligtvis, flyg var ju inte att tänka på, och för den delen fanns nog inte “Renlanda” flygplats i Gällivare då. Har alltid trott att flygplatsen hette så, bara till för några år sen när mannen sa att så var inte fallet!!!
Storasyster Laila och en kompis till henne Barbro, skulle följa med o se till att jag blev ordentligt installerad, sedan skulle de stanna till hos vänner i Stockholm på hemresan, och “svira” runt lite!
Ja det kändes “tryggt” eftersom jag aldrig varit ifrån familjen själv, förutom bad resan till Halmstad med bästisen Agneta, men där hade vi ju “spioner” som höll ögonen på oss.
Mamma hade lagat en god middag innan vi åkte, spagetti med köttfärssås. Inte så vanligt förekommande som middagsmat på den tiden, “nymodigheter” från Italien. Men så gott!
Ja så kom vi då fram till Katrineholm, lång resa, inga sovplatser utan det blev till att försöka sova i sittande ställning.
Jag hade fått ett rum hos en trevlig familj som bodde i en villa. Skolan hade ordnat det, och jag skulle dela rummet med en tre år äldre tjej som kom från Sandviken. Ingalill hette hon.
Kommer inte ihåg om vi tog taxi eller använde “apostlahästarna” ifrån järnvägsstationen, det sistnämnda kanske, för det var dyrt med taxi.
Familjen var mycket trevlig, mor, far, en storasyster som inte bodde hemma, hon skulle snart gifta sig, samt lillebror i 15-16 årsåldern.
Vi hade jättetur med vårt boende, hela övervåningen med ingång från farstun/hallen så vi kom aldrig i kontakt med familjens “boende”.
Ingalill och jag delade ett stort rum med kokmöjligheter/kök, medan Inger en “äldre” tjej från Öland hyrde det andra rummet, en stor hall plus toa så klart, duscha fick vi göra i källaren eller gå till badhuset.
Inger blev för den delen ganska kortvarig, hon kom på att denna undervisning inte passade henne, så hon åkte hem till Öland igen.
Istället kom Harriet, som heller inte blev långvarig, kommer inte ihåg var hon kom ifrån, hon var yngre än oss, men hade en fästman/kille som hon åkte till ofta. När hon kom tillbaka var hon alltid trött och dålig. Och helt plötsligt så åkte även hon hem. Ingalill o jag “spekulerade” lite, och kom fram till att hon måste ha blivit med barn. Vi hörde aldrig av henne mer!!!! Så var det med det, och helt plötsligt hade vi hela ovanvåningen för oss själva, härligt!
Ingalill anlända dagen därpå med sina föräldrar, så syrran tyckte jag skulle sova sista natten med henne och kompisen Barbro, de “smugglade “ in mig på hotell/motellet för de hade ju bara betalt för två personer. Det gick bra, ingen upptäckte mig. De åkte sen vidare till Stockholm, och det kändes inte alls bra, “ensam i hela stora världen”, utan mor, far och syskon. Måste ju erkänna att tårarna var inte långt borta!
Men så anlände Ingalill tillsammans med sina föräldrar från Sandviken.
“Kemin” stämde direkt. Det visade sig att vi skulle gå i samma klass. Vi t.o.m fyllde år i samma månad, hon var tre år äldre. Och hade en “fästman”, som jag kommer till sedan.

Ja första dagen i en ny skola är ju alltid spännande. Träffa nya kompisar från hela Sverige, det visade sig vara både kvinnliga och manliga elever i olika åldersgrupper. Jag tillhörde de yngre.
Det blev inte så mycket mer än upprop och att leta reda på vilka klassrum vi skulle gå i den dagen.
Det blev mycket “pluggande” så klart, men även en hel del “hålligång “. Alla var mycket trevliga i klassen och vi lärde känna varandra snabbt. Några av tjejerna bodde i Katrineholm, så vi blev ofta hembjudna till dem. En gång blev jag bjuden att stanna över hos en av tjejerna, för dagen efter skulle vi åka o träffa hennes pojkvän, Baltzar tror jag han hette!!!! som låg inkallad några mil därifrån. Vi tog bussen nästa morgon och “fästmannen” mötte oss. Stort “pusskalas” utbröt, ja inte med mig utan med fästmön!
Baltzar hade bil, så vi körde ut någonstans, men då och då stannade han, parkerade vid en vägkant och även då blev det “pusskalas “.!! Jag satt i baksätet och beskådade allt detta, som på bio!!!!
Men gissa om jag var generad!! Men jag kan “lugna” Er med att inget annat hände. Sen åkte Els-Britt, som hon hette, och jag hem. Els-Britt var en religiös tjej, så jag var mycket förvånad att hon “bar sig åt så här” när jag såg på!
Jag trivdes bra med skolan och kamraterna och naturligtvis värdfamiljen. Varje fredag när vi kom hem från skolan stod det ett stort bull- och kakfat på vårt bord, nybakat! Vilken fest, vi var ju fattiga “skolflickor”, men som haft turen att få tillgång till kokmöjligheter, vi promenerade hem varje lunch och åt. Det hade väl inte värdparet tänkt sig, matlagning med stekos, inte så trevligt, men det tyckte vi, och vår klasskompisar som inte hade samma möjligheter var avundsjuka på oss.
De gillade att komma hem till oss o fika.
Vi behövde inte svälta, det kom regelbundet stora matpaket från Norrland och ibland från Sandviken.
Vilken fest det var, nästan som på julafton, massor med delikatesser och andra saker.
Även värdparet förärades med gåvor. Mor och far skickade stora kartonger med mandelpotatis, som emottogs tacksamt.
Som sagt vi hade ju inte så “välfyllda plånböcker” och absolut inga studielån. Vi levde på våra snälla föräldrar.
Kontakten med familjen var genom brev och telefonsamtal en gång i veckan eller varannan. Det var mamma som för det mesta ringde till värdfolkets telefon, det hade de inget emot.
Däremot när jag ringde hem, gick vi /Ingalill följde nästan alltid med/ ja då fick vi promenera ner till Telegrafen som låg flera kilometer bort. Det var en sån där riktigt gammaldags telegraf, med hytter i en lång rad. Man gick in i en ledig hytt, “vevade” runt med ett “handtag” och en “telefonissa” undrade vart man ville ringa. Det var ju inget lokalsamtal utan “långdistans” samtal så det gällde att inte prata för länge då blev det dyrt.
Ja när jag sagt vart jag ville ringa, fick jag gå ut och vänta tills samtalet kom.
Det kunde ta lång tid ibland, de hade fullt upp att expiera alla samtal. När det till slut blev min tur ropades det ut i högtalare, “KLART TILL MALMBERGET i Hytt nr 2” Men det blev inte så många minuter, det var ju dyrt, bara så mor och far hörde att allt var väl.
Som sagt vi var “fattiga och glada”, jag tror inte vi åkte buss en enda gång när vi skulle till skolan, och det var en bra bit från vårt inackorderingsrum.

Vad gjorde vi annat än pluggade? Jodå, vi passade på att slå runt också, och naturligtvis umgicks vi mycket med våra klasskamrater, även killar, två som vi blev mycket goda vänner med, Lasse och Bengt, de kom ofta och fikade hos oss efter vi varit på långpromenader.
Naturligtvis gick vi även på dans, där var även en kille som gick på “teknis”och som “kastade lystna blickar” på mig, och bjöd upp mig hela tiden, men det blev inget “klick”, han dansade så dåligt! Såg nog att han gick och “trånade” lite blygt efter mig på rasterna men tyvärr!!! Gnistan fanns inte riktigt där!
En annan gång gick vi till Stadshotellet och dansade, middag och allt! Jättefint och dyrt, det blev bara den gången. Det var på den tiden när schlagern “Itsi bitsi tini wini”med Lill-Babs var så populär!!

Här var det också en som “ville följa mig hem” men jag sa nej tack,” han var för gammal i tjugofem års åldern, “lastgammal”!
Ja så var det med det!

Ingalill var en jätte trevlig tjej och vi kom väldigt bra överens. Hon hade en pojkvän/fästman i Sandviken, tror att han nästan var färdig med sin utbildning till ingenjör och bodde kvar i Sandviken hos sina föräldrar, som var lite “finare” enligt Ingalill, hon hade inte blivit riktigt accepterad i hans familj, hon var inte riktigt “fin nog”.
Ja det höll faktiskt på att ta slut med pojkvännen, för på tekniska gick en trevlig kille från samma hemort som fattade tycke för Ingalill. Dessa två umgicks mycket så det höll nästan på att sluta illa.
Pojkvännen fick reda på detta och kom i ilfart till Katrineholm helt förtvivlad och olycklig!
Allt redde ut sig, t.o.m med de blivande svärföräldrarna. Och så småningom “levde de lyckliga i alla sina dagar” de fick även en son.

Ja vi hade ju trevliga hyresvärdar. Utan att skryta låg jag bra till hos dem. De var inte så förtjusta när Ingalill “rände” ute med killar som hade bil. De tyckte jag var en ordentlig “flicka” och bjöd ner mig till dem på lördags kvällarna för att jag skulle slippa vara ensam. Då såg vi på TV, vilket för mig var en riktig höjdpunkt. Vi hade ju inte fått TV uppe i Norrland, så wow. Kommer ihåg att de sände 10.000,- kronors frågan då och en ung kille “Hajen” kallades han för vann den summan.

Ett par gånger under den här tiden hälsade jag på kusin Kerstin som var i Nykvarn. Hon arbetade som hemhjälp hos sin moster Lempi, de hade fyra barn.
Kerstin var ingen “hålligångare”, inte jag heller för den delen. Kerstin och hennes systrar var mina favoritkusiner, vi kallade dem “tripp trapp trull” när vi såg dem komma gåendes i rad för att hälsa på oss i “sommarstugan” i Hakkas.
Vi hade så roligt tillsammans!
Ja när jag då hälsade på henne i Nykvarn så tog vi långpromenader, och när “ungarna” somnat kokade vi kokkaffe och skar upp fyra-fem stora limpskivor med smör, smög ut på trappan och pratade om allt mellan himmel och jord.

Sen var det ju faster Hulda, hennes man Sixten och kusin Knutte och Inga-Britt.
De bodde i Västerås. Naturligtvis blev det en veckoslutsresa dit också.
Kusin Inga-Britt var en snygg och populär “brutta” och var ganska hårt hållen av sina föräldrar.
Så klart vi skulle på dans på lördagkväll. Disco kallas det nu, då hade vi aldrig hört ordet!
Vi gjorde oss iordning, sminkade och tog på oss det snyggaste vi hade. Jag kommer precis ihåg vad jag hade för kläder, en marinblå sammets dräkt, jackan var kort, strax nedanför midjan. Jag hade härmat syrran för hon hade köpt en till sig själv, tyckte den var så snygg så jag köpte tyg och gick till Sangevaras Asta som bodde granne med oss, och frågade om hon ville sy en till mig.
Gissa om syrran var sur för att jag härmat henne!!!
Ja så åkte då Inga-Britt och jag på dans, men först med många förmaningar och förhållningsregler av mor och far.
Och visst hade vi trevligt, men vi kom hem “hela och rena”.

Tillsammans med klassen gjorde vi även en studieresa till den stora staden Stockholm. Besökte bl.a tobaksmonopolet, gustavsbergs porslinsfabrik och några andra.

Hem till familjen reste jag till julen och även en impulsresa till påsken fastän jag egentligen inte hade råd, HEMLÄNGTAN!

Ja året gick fort, snart dags att lämna skolan och klasskamraterna. Men innan jag tog tåget mot norr, följde jag med hem till Sandviken med Ingalill och hennes föräldrar, där jag hade några trevliga dagar tillsammans med dem.

Avslutningsvis så var det ett nyttigt och lärorikt år, där jag lärde mig att ta hand om mig själv och bli mer “vuxen”. Och en tacksam tanke till mor och far som lät mig åka iväg alldeles själv.

Strax efteråt började de bygga huset vi alla syskon var födda i.

Evert som är äldst föddes i december 1936 och sedan kom vi andra med två års mellanrum.

Mamma var som jag nämnt, hemmafru, pappa försörjde oss genom att arbeta med vårt lantbruk, eller med timmerflottning när det erbjöds.Han började arbeta åt LKAB i slutet på 40 talet och hyrde ett rum hos herr och fru Strömberg i Malmberget.
Han “pendlade” varje vecka mellan stan och landet, det blev naturligtvis jobbigt i längden så det beslöts att hela familjen skulle flytta till stan.

Ja då kom då dagen när det var dags att flytta från hembyn Hakkas till Dennewitz.
Dennewitz låg ju några kilometer från Malmberget, men oj så spännande, det kändes ju precis som om vi skulle bo “nästan” i Malmberget.
Jag tyckte inte det var tråkigt att lämna Hakkas, mamma, pappa och alla syskonen var ju med. Jag hade precis fyllt 9 år och tyckte
det skulle bli både roligt och spännande att börja i en ny klass och att få nya klasskamrater. Mina “gamla” klasskompisar skulle jag träffa på ändå, för huset i Hakkas fanns ju kvar, och det var där vi skulle tillbringa somrarna när vi hade skollov och även andra lov.
De få djuren vi haft hade slaktats eller sålts. Vi hade även en underbar “spetshund” Rippe, som någon kom och hämtade, vem kommer jag inte ihåg.
Men han fick det säkert bra.
Pappa hade hyrt en lastbil till flyttet, så där lastades på allt vi skulle ha med oss.
Sedan var det bara för alla att “klämma” sig in i förarhytten, storebror Evert fick
sitta på flaket med flyttsakerna. Vi var så klart avundsjuka på honom för att han
fick sitta där bak med bra utsikt och allt!

Ja då kom vi äntligen fram till huset vi skulle bo i.Vi bodde centralt, kan man säga.
Det fanns ett trettiotal hus i Dennewitz som hyrdes ut av LKAB till deras anställda gruvarbetare. Fanns nog någon kanske som inte jobbade åt dem.
Det fanns en, ska vi kalla den “huvudgata” som fortsatte till Robsan, Vitåfors
och Tingvallskulle, där andra gruvarbetare med familjer bodde.
På denna gata/väg fanns vår buss station och en kiosk /tack o lov/.
Konsum fanns också och ett mjölkstånd uppe på backen ovanför 322:an där vi skulle bo, där handlade man bara mjölk och grädde /”i lösvikt”/ . För det mesta var det jag som sprang upp för backen med en 5 liters mjölk hink dinglandes i handen och en liten en när vi skulle ha grädde.
Den stängdes sedan och mjölken “flyttade” till Konsum som hade gjort en renovering i affären. Så nu kunde man själv “tappa” mjölken i sin 5 liters hink. Väldigt modernt!

Kiosken ägdes av Ann-Louise Bergströms mamma Ida. Vi var ju naturligtvis
lite avundsjuka på henne! “Tänk att ha en mamma som hade en kiosk, och tänk
så mycket godis hon kunde äta!
Men jag tror att mamma Ida “begränsade godisätandet”.
Storasyster Laila jobbade i kiosken efter skollektionerna, egentligen var hon för ung för att få arbeta, men det löstes till allas belåtenhet.

Ja vi bodde “centralt” som sagt, på andra sidan “busskuren” med bara vägen/gatan kanske 50 meter ifrån, så nära , en liten slutning upp för att komma dit. På den sluttningen fanns tre likadana “längor” med 5 lägenheter i varje länga, som stod i rad.
De såg ut som husen i “Alla Vi Barn i Bullerbyn”!!!!
Vi bodde i mitten huset och i mittersta lägenheten. Den här lägenheten var på 1 rum och kök. Vår familj bestod av 2 vuxna, 4 barn mellan 9-16 år!!!
Den var väldigt “speciell” måste jag säga. För att komma in i
köket var vi tvungna att passera 4 dörrar!!! med tre små “hallar”,som på vintern var jättehala , det fanns ingen värme där, den första hallen var värst isig och hal.
Men det bästa av allt! Där fanns en toalett och vask med rinnande vatten, och naturligtvis vattenkran även i köket, men bara kallt vatten, varmvatten fick värmas på köksspisen som vanligt. Hur förvarades då färskmaten när vi inte hade kylskåp ? På vintern i en långskrubb vi hade i hall nr 2, under sommaren förvarades maten i en gemensam jordkällare som alla i huset hade tillgång till, sedan fanns det så klart ett “torrskafferi” i köket.
När det gällde bad och att hålla sig ren och fräsch då fick vi “hasa” oss ner till bad och tvättstugan som låg ca ½ km bort mot Koskullskulle till.
Och det fick bli 1 gång i veckan när vi gick i skolan. Vi hade det på skolschemat, det brukade bli på lunchrasten som vi fick springa ner till den allmänna bastun.

Återkommer senare till trångboddheten.
Ja det var ju sommarlov när i flyttade, så jag lärde ju känna “bullerbybarnen” i vårt hus.
Jag kommer fortfarande ihåg vem som bodde- och namnen på alla oss “ungar”.
Första lägenheten från höger sett, bodde fam. Henriksson med barnen Gunborg, Gunilla, Gertrud och jag tror lillebror hette Gunnar.
Därefter familjen Räisänen, Vera och Inger hette flickorna. Nästa lägenhet
Familjen Johansson-Ärnste, Evert , Laila , Svante och Ulla .”
Lägenhet nummer fyra, familjen Nilsson, med dottern Birgitta . Och
slutligen familjen Andersson, Maj-Britt , Stig, lill Birgitta och Sören.
Och i huset bredvid bodde kompisen Ann Louise, som numera bor i Australien.
Vi flyttade in i 322:an i juli 1952 och flyttade ut november 1955.

Ja så kom då den första skoldagen. Jag hade ju redan lärt känna en del av klasskamraterna, men där var många okända också. Det här var en liten skola, kallades för B- skola, där 1-2, 3-4 och 5-6 gick i samma klassrum. 7:de klassarna “bussades” till Malmberget med “vanliga” bussen, det fanns inga skolbussar då. Där började storasyster Laila, medan Svante och jag fick börja i Dennewitz. Storebror Evert som hade gått ut folkskolan för några år sedan började arbeta åt Amerikanska Gummiverkstaden i Gällivare.
Där jag också arbetade på 60 talet, men då hade Philipsons Bil AB
tagit över “Gummiverkstan”.
Som sagt, jag började i “trean” och fick fröken Sylvia Grape till lärare. En mycket sträng och lite “skräckinjagande” lärarinna var hon allt!!
Det fanns bara ytterligare två lärare på skolan då , småskolelärarinnan Linnea Karlsson och överläraren Osvald Forsmark.
Fröken Linnea hade vi i syslöjd, och Osvald hade vi nån termin i gymnastik,
som jag älskade, det var mitt bästa ämne!!
Det var ju “ordning och reda” på den tiden i skolan, t.o.m “aga var tillåtet!!!
Jodå, jag fick en “örfil” av fröken en gång. Jag råkade öppna locket till min skolbänk under en lektion, men se det skulle jag inte ha gjort, tror att hon var
på dåligt humör just då och jag fick ta smällen!
Så klart att jag grät! Men sedan nonchalerade jag henne resten av skoldagen.
Fick jag en fråga tittade jag surt henne in i ögonen, knep ihop munnen och sa inte ett ord. Hon gav upp och lät mig vara ifred resten av dagen.
Men hon var ändå inte så “hemsk”!
Jag tyckte mycket om djur, och efter mycket tjat fick jag en söt liten katt, nästan helvit med en liten svart prick på huvudet. Jag döpte honom till Mirre.
Mirre var en klok katt, nästan som en hund, älskade mamma, och följde alltid med pappa när han skulle hämta bilen från garaget som låg mot Robsan till.
Han tyckte om att åka bil, följde alltid med när vi åkte till Hakkas och låg som en “Boa” runt mammas hals.
Men en dag kom pappa hem och berättade att Mirre blivit påkörd på vägen mot garaget och dött! Stor sorg i huset!
När jag kom till skolan satt jag och grät i skolbänken och fröken Grape undrade vad som hänt ! “Min katt har blivit påkörd och dött”, svarade jag, hon beklagade ju så klart sorgen!!!!!! och lät mig sitta och sörja min Mirre resten av skoldagen.

En annan “händelse” jag inte glömt. Vi hade några stökiga pojkar i
klassen,speciellt en “storvuxen” kille som var extra “stökig” en dag. Fröken Grape tappade tålamodet och gav honom en rejäl örfil!!!
Men se det skulle hon inte ha gjort! Vederbörande elev tog tag i hennes hand-
leder och sa “ Slår du mig en gång till tjärringdjävel så ska jag snurra runt dig som en karusell i skolsalen”!!!!!!
Gissa om det var “dödstyst” i klassen! Vi var nog ganska så chockade samtidigt som vi tyckte att han var tuff. Hon fick det hon “förtjänade”.
Men jag tyckte ändå bra om henne hon kunde vara riktigt snäll. Det hände att vi också på vår tid hade små “partyn” där vi hade någon typ av tema, tror vi skulle “klä ut oss till fina damer” hos Inger, överlärarens dotter, då fick vi låna fina halsband och armband av henne. Det var vi naturligtvis tacksamma över.

En annan gång, det var på vintern och vi skulle ha en friluftsdag på Dundret och Fröken Grape som hade besök av en manlig bekant från Holland, han hette Piet, skulle följa med oss.
Jag och en klasskompis fick gå och möta honom vid bussen när han kom till skolan, för jag kunde mest engelska sa hon!!!!!!! Jag fick träna in en mening också på vad jag skulle säga när han klev av bussen!!! Och det var ungefär så här: welcome Mr Piet, miss Grape has send us to meet you”!!!!!!!
Ja då åkte vi upp till Dundret, strålande sol, medhavd “massäck” som skåningarna säger, varm choklad, Goa smörgåsar som kära mor gjort iordning.
Och sist men inte minst apelsiner, som man efter en härlig dag i backen fick sätta sig ner i snödrivan skala och äta de saftiga klyftorna. Himmelskt Gott!

Ja å så var det ju så här, vår gäst från Holland var ju inte direkt någon “skidstjärna” de vet ju alla att de har inga höga backar i Holland, och vår kära gäst hade med sig en vad jag förstod en dyrbar kamera! Men “hugaligen” hur skulle det nu gå?! Med den dyra fina kameran i backarna. Jo, fröken Grape kallade på mig, frågade om jag kunde ta Piets kamera runt halsen när vi skulle nerför. “ För du är ju duktig på att åka skidor” och anförtrodde alltså mig att ta hand om kameran. De Ni, då låg man bra till hos fröken.

Ja hur gick det då? Jodå, det gick bra att komma upp, men sen skulle vi ju ner också, oj, oj, oj, så nervös jag var!!!!! Måste ju erkänna att jag inte är så bra på utförsåkning, men bra på längdåkning, men det visste ju inte fröken /då när det begav sig/ som sagt bättre på längdåkning, vann faktiskt några skoltävlingar!!
Ja, jag och kameran kom hela och välbehållna ner, inte en skråma på varken mig eller kameran!

Så var det ju här att komma “ny” till en skola, roligt och mindre roligt tills att det blir ordning på det hela.
Jag blev mobbad! Men då visste man inte vad det ordet betydde, inte då jag iallafall. Jag blev retad!
Jag blev retad för att jag kom från landet och bröt på finska, “finnpajsare” fick jag heta. Jag blev också kallad “din hjulbenta kossa”. Har fortfarande inte spikraka ben, men fortfarande “charmigt hjulbenta” ben, spinkiga är de dessutom.
Ja hur blev jag då hjälpt? Ja efter att ha kommit gråtande hem under flera skolluncher, fick “far i huset” nog. Han låg på soffan i köket och vilade sig innan han skulle iväg på eftermiddags passet i gruvan.
“Han reste sig från soffan och sa kom”, tog mig i handen och vi marscherade iväg till skolan. Fröken Grape råkade ha vakten på skolgården just då, så pappa
gick fram till henne och berättade som det var, och sa” att så här får det inte gå till, och ni får göra något åt det”.
Och ja, så blev det, de skyldiga fick sig en “skrapa” och sen var allt frid och fröjd.
Att bli mobbad är bland det värsta man kan vara med om, jag har även varit med om det i vuxen ålder, men det är en annan historia.

Vi hade även “barnbespisning” i skolan. Två damer som lagade vår mat och var stränga. Vi hade våra bestämda mat/sittplatser och innan vi fick sätta oss till bords måste vi läsa bordsbön”Gode Gud välsigna maten Amen” och när vi var klara så sa vi “Tack Gode Gud för maten Amen!
Maten var underbar, tyckte jag som är allätare. På lördagar, ja vi gick i skolan på lördagar, då fick vi nyponsoppa med vispgrädde och mjukbröd/limpa med pålägg till lunch. Mmmmm…… Så gott!!
Vi hade fantastiskt roligt på rasterna, vi var ju inte så många elever, alla kände varandra. Det blev brännboll, hoppa rep och hage på somrarna, vi spelade även teater i en boda/uthus och mycket annat. På vintrarna blev det mycket skid- och skridskoåkning. Kommer ihåg när jag fick mina första konståkningsskridskor. En av mina bästisar Agneta som bodde i samma hus senare, i 377:an hade också fått ett par. Så våra pappor fick fixa en “isbana” till oss. Det fanns en liten “vattenpöl” när man åkte till Vitåfors som det hade blivit is på, och dit gick vi i samlad trupp för att skotta bort snön från isen, Agneta och jag med våra nya “skrillor “ på axlarna.
Å så roligt det var, vi låtsades så klart att vi var berömda isprinsessor !
Men vi stannade inte så länge, för snart höll “isprinsessorna” på att frysa tårna och fingrarna av sig. Men det blev många besök på utomhusbanan i Malmberget också, trots kylan!
Ja vi hade ju gott om snö på vintrarna, så det blev en hel del skidåkning också.
Dessutom hade vi snöbollskrig, gjorde snögrottor, låg på marken och gjorde snöänglar mm. Vi brukade även samlas en gång i veckan i skolan där vi var en grupp flickor som hade olika inneaktiviteter, vi kallades för “Vaktflickorna”!!När det var jul hade vi fest i gympa salen och vi gick lucia, alla i “byn” var välkomna. Jag fick vara lucia en gång, men det var nog bara för att jag hade långt hår!! Vaktflickorna var, kan man säga som scouterna, roligt hade vi iallafall.

På somrarna då!! Ja då var vi helst ute dygnet runt när vi hade sommarlov! Det var ju ljust dygnet runt, så våra mammor kom och kallade in oss så där vid tio- halv elva tiden, lite arga på rösten eftersom vi blivit inkallade flera gånger. Jag måste säga att vi var nog snälla ungar, inga allvarligare “busstreck” gjordes. Vissa perioder sprang vi och “hartsade” bakom alla fönster när det började bli mörkt och en del hade gått och lagt sig. Det var kul och lite “vågligt” “tänk om de såg oss och sprang efter och jagade oss”!!!!!

Vi hade också tävlingar om vem som vågade hänga högst upp under takåsen i en trätrappa som gick upp till hustaket /och som alla hus hade/ jag vann så klart!! Mamma visste inte att jag gjorde nåt sånt farligt, då hade hon nog fått dåndimpen stackarn. En av busungarna i vårt hus, Birgitta var vår ledare/ inte alla gånger/ men en dag bestämde hon och vi andra att vi skulle göra en flotte. Det fanns en liten “vattenpöl - grop” tillräckligt stor och djup för en flotte,som låg en bit ifrån Dennewitz mot Malmberget till, om jag inte minns fel. Den var också “tillräckligt djup för att vi skulle kunna drunkna, ingen av oss kunde nämligen simma.
Dit skulle vi iallafall, vi skulle även ha picnick/matsäck med oss och då skulle vi göra vår flotte och sjösätta den.
Jättekul hade vi, flotten blev färdig och “sjösattes” alla klev på och vi “stötte” oss ut med långa störar/pinnar som vi hittade. Vi sköt oss fram ett tag med “störarna , men efter ett tag blev jag lite rädd för flotten började “kantra” så jag bad snällt vår kapten att ta mig till “strandkanten” för nu ville jag inte vara med längre, trodde faktiskt att vi skulle trilla i.
Vi kom alla helskinnade hem, men jag vågade inte berätta för mamma om vårt äventyr!

Ja aga var ju tillåtet i skolan. Hur var det hemma då?
Hemma hos oss var det inte “fri uppfostran”. Vi visste att när vi var borta skulle vi sitta still på kökssoffan, och absolut inte komma fram till kaffebordet om vi inte blev bjudna. Det behövdes ingen tillsägelse av mor och far, en blick räckte!
Det var likadant när vi hade främmande hemma, gästerna först, och sedan vi.
Det var också förbjudet att hoppa i sängar och andra möbler/soffor. “Stryk” fick vi aldrig. Fast det är klart, nån gång i tonåren när jag var “uppkäftig” mot mamma så luggade hon mig och det gjorde ont!!!
Mamma var en riktig “hönsmamma”. När vi alla var ute på “galej” på lördagskvällarna, somnade hon inte förrän hon räknat in “hela skaran”❤️och då kunde hon andas ut.

På söndagarna gick vi i Söndagasskola, det fanns ingen kyrka i Dennewitz så det fick bli i en av skolsalarna.
Jag måste tyvärr säga att jag kommer inte ihåg personen som höll i det, men vi hade trevligt, kommer inte ens ihåg om vi sjöng någon psalm eller så, jag blev iallafall inte så religiöst påverkad.
Men jag kommer ihåg att det fanns en sparbössa som ställdes på katedern som såg ut som Jesus, och när vi stoppade i en slant, /tror jag fick två femöringar av mamma/ ja då bugade och tackade Jesus för gåvan!!

Vi/jag gick också på bio på söndags matiné. Då fick jag det stora förtroendet att själv ta mig in till “storstan” med buss.
Det fanns tre biografer i Malmberget då, Roxy, Savoy och Saga, och såklart jättefina Nordan, byggdes på 50 talet. Fantastiskt fint, jättestor biosalong nere och en fin danssalong på ovanvåningen. Har för mig att det fanns ett bibliotek också på baksidan, där tillbringade jag tre dagar i vecka, älskade att läsa!
Biobiljetterna kostade 2,50, det var alltid fullsatt så det gällde att hålla sig framme eller reservera biljetterna per tel.
Men hur finansierade jag biobesöken då? För det mesta fick jag pengar av mina givmilda föräldrar. Men om inte det gick, ja då hade jag ju två “storasyskon” som jobbade. De var faktiskt jättebussiga, men innan de gav mig pengar var jag tvungen att göra dem en tjänst!
Jag fick springa till kiosken och köpa cigaretter och storebror skulle även ha en deckare, men hade han läst den fick jag gå tillbaks och byta!
Naturligtvis så tjuvrökte båda två, mamma kom ju på dem så småningom. Men då var det försent att göra något åt det!
Mina älsklingsfilmer var med Shirley Temple. Hemska filmer gillade jag inte, fick mardrömmar, mamma blev arg på mig när jag såg såna.

Vi fick gå på cirkus också när den kom till stan, kusin Kicki följde med när hon hälsade på oss. Vi tyckte det var toppen så klart!
Men en sommar gick det riktigt illa för en kille som var några år äldre än mig.
Han var ofta i Dennewitz men bodde i Koskullskulle, jag kände hans syster som arbetade i Konsum.
Den här sommaren hade cirkusen med isbjörnar och dessa fanns i stora cirkusvagnar med galler för som stod utomhus. Den här killen tyckte de var fina så han gick fram och klappade en /genom gallret/ .
Isbjörnen fick tag i hans arm och bet så illa så armen måste amputeras. Stora rubriker i tidningen.
Så småningom såg vi honom på stan igen med en höger jackärm som var tom.

Vår första bil köpte pappa, tror det var 1953, det var en Vauxhall, den var grå och en sån där rund bullig form, de såg ju ut så på den tiden, bulliga eller fyrkantiga. Vi kallade henne för Sibylla! Efter Sibylla blev det ytterligare två bilbyten, först en jättesnygg ny Vauxhall de Lux blågrön till färgen och efter den en tjusig Opel Kapitän. Det var ju så att storebror Evert och storasyster Laila hade tagit körkort och Evert som jobbade var med och finansierade köpen tillsammans med far i huset. Dessa hade vi när vi bodde på 377:an.
Pappa hade inget körkort när han köpte bilen, men höll på med körlektioner hos Hennix bilskola i Gällivare. Så “Sibylla” fick stå så länge. Jag följde faktiskt med honom en gång till en lektion, vi cyklade från Dennewitz till Gällivare ca 1 ½ mil tur och retur. Jag på min ny/gamla flickcykel som pappa köpt till mig av morbror Herman, cykeln hade tillhört min kusin Anne -Maj som vuxit ut den.
Pappa fick sitt körkort, men hade haft det jobbigt med teorin, så långt om länge fick vi höra att han mutat teori läraren med 50,- så att han slapp skriva om provet!!
Innan han fått det efterlängtade kortet skulle vi göra en liten provtur till Hakkas, vi ungar blev då uppväckta mitt i natten så att vi inte skulle riskera att det var någon poliskontroll, hugaligen så spännande det var! Och nej, ingen kontroll, vi klarade oss både dit, och tillbaks hem igen.

Så var det ju det här med trångboddheten. Mamma hade “tjatat” på pappa om att höra om vi kunde få en större lägenhet, men det hade varit svårt, ända tills en lite större blev ledig ovanför oss 377:an. Snälla ring sa mamma….. Ja far tog luren och ringde till bolagskontoret och framförde sitt ärende. Vi förstod att det blivit ett nekande svar. Pappa som med oss barn nästan uteslutande talade finska och hade lite svårt att uttrycka sig på svenska till “så fina gubbar”!!!!! blev då så förbannad att han inte kom på vad han skulle säga! Så det blev kort och gott! Ja “Kyss f----n!!!!då. Och smällde på luren i örat på “den fine”.
Sent på kvällen knackade det på dörren, mamma som trillat med cykeln och hade skadat ett finger som var i bandage, stod och bakade matbröd och inte var beredd på besöket /och hade ont/ blev inte glad. Det var nämligen två ingenjörer från LKAB som kom på besök. Trevliga så klart, och frågade mamma om hon bakade “reiskatt”!! och sedan talade om att vi skulle få lägenheten i 377:an.!!!!!!

Ja så flyttade vi då till 377:an det var 1955 efter att ha bott tre år i “ettan”. Den här lägenheten hade stort kök och “vardagsrum” på nedre botten, Svante och jag sov där, mamma i köket i kökssoffan, pappa som skulle upp tidigt på mornarna tog även här en stor klädkammare i besiktning för att inte bli störd av ungdomarna. Det tyckte vi var bra, då kunde vi komma och gå nästan som vi ville. Men ibland om vi var för högljudda kunde han “ryta” till. Varje morgon när mamma väckt oss låg hon och lyssnade på morgongudstjänsten i radion. Innan dess hade hon brett goda “Dagobert smörgåsar” och kokat choklad till oss, eller nyponsoppa. Till syrran som alltid sov som en “stock” bar hon upp en bricka med starkt kaffe och mackor, annars var det ett “helsike” att få henne vaken, hon hade paxat en stor kallskrubb som sitt kryp in, och då menar jag KALLSKRUBB ! På vintern klädde hon två av väggarna med snygga mattor och tjocka filtar för att hålla rimfrosten på väggarna och kylan under kontroll!!! När hon inte var hemma låg jag i hennes “rum”. Jättemysigt att krypa under alla täcken och filtar, bara näsan syntes, och den var blå/röd när jag vaknade. Konstigt nog vaknade jag inte med “istappar” i håret. Storebror hade lagt beslag på det “riktiga” varma rummet, där brukade jag också sova, ibland sov jag på en luftmadrass i brossans rum när jag ville lyssna på musik, syrran hade köpt en radiogrammofon, för hon hade börjat jobba på Söderbergs Radioaffär i Malmberget , toppen tyckte vi. Hon skickade mig och mamma att köpa en bra skiva inne i stan, men vi blev inte så poppis precis när vi kom hem med den. Vi hade köpt “Det finns en stad bortom molnen” ! Sen köpte hon själv sina skivor!!!

Ja vi hade en fin och lite större lägenhet nu, med el spis, kylskåp, toalett, men ingen dusch. Men se det fixade far i huset tillsammans med grannen Sune, Agnetas pappa. Vi bodde endast tre familjer i huset och hade alla i tur och ordning hand om uppvärmningen av huset som eldades med koks, vi hade en fin källare och egen källartrappa från vår hall dit ner. Där fanns vattenkran med både varm och kallt vatten. Jaha, hur löste nu papporna detta? De tog en stor Gevalia Plåtburk och gjorde små hål i botten hängde upp den på nåt konstigt vis, och vips, så hade vi en dusch!!!!! Så där stod vi i koks och pannrummet och duschade, det gick alldeles utmärkt kan jag tala om!

Men det var ju trots allt skillnad på arbetare och tjänstemän på den tiden, inget som jag störts av.
Jag brukade ibland umgås med överlärarens dotter Inger, en rar och söt tjej. De bodde på skolgården och hade hela översta våningen som sin bostad. I det huset bodde även småskolelärarinnan Linnea Karlsson och familjen Magnusson.
Första gången jag besökte henne blev överväldigande, Vilken Stor Lägenhet!!!!! Kommer än idag hur den såg ut. Man kom in i en stor hall, genast till vänster fanns två stora sovrum, det ena var föräldrarnas, det andra var Ingers brors rum. Mitt emot, tvärs över hallen låg Ingers rum. Och vilket underbart flickrum hon hade, jag var full av beundran, vitt virkat överkast, som jag inte fick sitta på, tror hon hade en vit gungstol, och andra fina vita flickmöbler. Till vänster om hennes rum fanns ett stort vardagsrum, och efter det matsalen och såklart ett stort kök, där det också fanns en trappuppgång.
Om jag var avundsjuk?? Nej det var jag inte, bara djupt imponerad att fyra personer hade så gott om utrymme.

Vi hade det trångt och mysigt, mamma var en riktig “pynt mamma”.
Vi hade fina möbler i rummet, i köket som var stort, stod bl.a mammas vävstol, att väva var en skön avkoppling när hon hade tid. I köket stod även en stor frysbox, mammas symaskin /som dottern lagt beslag på, går fortfarande att sy med/, ja och så naturligtvis kökssoffa, bord och stolar.
Det var vårt “allrum” vi hade många trevliga sammankomster där, när alla råkade vara hemma samtidigt.
Pappa köpte en tvättmaskin till mamma av morbror Herman som hade en elfirma. Den såg ut som en stor soptunna och hade typ en “cementblandare arm” som rörde sig fram och tillbaka. Mamma litade inte på att tvätten skulle bli ren, så hon förtvättade all vittvätt först i en balja i köket!!!!!!!!
Mamma var väldigt renlig av sig och när jag blev äldre funderade jag på hur hon visste så mycket .
Disk dukarna kokades regelbundet i en särskild panna på spisen. Madrasser, täcken, filtar och kuddar piskades och luftades utomhus, speciellt på vintern då allt “rystades” och piskades i snön. Även mattor. På vintern fick vi inte lägga oss medsamma innan sängkläderna hunnit bli varma, mamma var rädd om sina ungar!!!!! Vi kunde ju bli sjuka.
Det var ljuvligt att lägga sig i nyvädrade sängkläder och rena lakan, det luktade så gott!
Mamma “pyntade” efter årstiderna. Till påsken togs det fram fina dukar och bonader med “kycklingmotiv”. Inför midsommaren fernissades köks- och hallgolvet, där lade hon på ljusa, breda, vackra hemvävda mattor. Det bakades bullar och kakor. Men det bästa av allt var när hon kokade en stor panna med saft, min favorit smak var apelsin! Ja då var det sommar!!!
Och naturligtvis blev det ännu mer pyntat till jul. Med alla julsaker och jul ljus som togs fram.
Hon gjorde också alltid en jättestor pepparkaksdeg som fick “ vila” till dagen därpå. Och då kom jag in i bilden!!! Det blev mitt “jobb” att baka ut samt grädda dessa goda kakor. Jag måste säga att åtskilliga degbitar hamnade i min mun, men trots det så blev det två eller tre JÄTTESTORA burkar fyllda med pepparkakor som smaskades på under julen med allt det andra goda som vi fick.

Naturligtvis blev det många “sammanstötningar i familjen, de tre äldsta hade kommit upp i tonåren och ville göra som de ville ibland. Vi var lyckligtvis friska i familjen, förutom “lillebror” som hade varit med om mycket, trillat ner från vedbod taket och spräckt skallbasen, brutit en arm, och haft åtskilliga lunginflammationer. Därför var han lite “bortskämd” speciellt med maten.
Ibland när vi blev sura på honom kallade vi honom för “mammas lilla gullepojke” men det brydde han sig inte om. Bara han fick sin älsklingsrätt, köttbullar med potatismos och chokladpudding med mjölk. Å så klart han fick, konstigt nog var vi aldrig avundsjuka, vi visste att han varit allvarligt sjuk och accepterade det. Klart vi andra fick god mat, mamma var en duktig kock och vi var allätare så det var inga problem. Vi fick också efterrätt, jag kommer ihåg att det hade vi väldigt ofta under veckorna. Så det gick ingen nöd på oss andra.

Min kära syster då. Ja först arbetade hon i Idas kiosk efter skollektioner, sedan åkte hon med kusin Gullan till Stockholm där båda jobbade i Stocksund på pensionat Solhäll. Hon fick åka bara för att hon hade kusin Gullan som “såg efter henne”.
Men innan dess så hann det hända en hel del. Från att ha varit en lugn och sansad flicka från landet, blev hon nu en tuff tonårsbrud och lite “upprorisk” när hon kom till stan och började 7:de klass samt fick nya vänner. Hon blev mycket god vän med Marianne som också bodde i Dennewitz och de var verkligen “ute i svängen” fastän de var så unga.
En mycket kall vinter lördag skulle de på dans till Kulle folkan / de var bara 14 år/ och skulle försöka “lura sig in” där. Det lyckades också,en äldre kille de kände lät dem komma in, men…..De fick inte dansa utan gå upp på balkongen och sätta sig, där vakterna kunde hålla uppsikt över dem.
Men så skulle de ju hem på natten, sista bussen hade gått och det var “svinkallt” På benen hade dessa unga damer Nylonstrumpor som man hade på den tiden. Och det vet ju alla att blir det riktigt kallt så finns risken att strumporna fastnar på benen.
Ja vad gjorde då dessa unga damer? Syrran ringde hem till mamma och berättade i vilken situation de befann sig i.
Vad gjorde då lilla mamma? Ja hon väckte storebror, packade ner yllestrumpor samt filtar i en kasse. Sen tog mamma och Evert två sparkstöttingar och sparkade iväg ner till Koskullskulle och hämtade hem flickorna.

Mamma och jag åkte och hälsade på Laila och Gullan i Stockholm , vi tog tåget. Mamma hade naturligtvis kontanter med sig, fanns ju inget annat, men dem vågade hon inte ha sin handväska,” hu så hemskt tänk om nån råna oss” . Så vad gjorde hon då? Jag hade ett par gröna piratbyxor som jag älskade, dessa hade jag på mig och fick agera “safety box”. Hon stoppade sedlarna i min byxficka och “ plomberade” fickan med säkerhetsnålar. Så ingen hade en chans att leka ficktjuv på mig inte!!!
Vi hade väldigt trevligt i stora huvudstaden, min snälla syster tog mig till Skansen och Gröna Lund bl.a, vilken upplevelse för en liten “lantortsflicka”.”
Vi åkte också och hälsade på Barnmorske Ellen som flyttat till Sundbyberg.
Storasyster och kusinen stannade ca ett år i Stocksund, sen kom de hem.
Storasyster började arbeta på Tempo i Gällivare och tog upp kontakterna med sina kompisar.
Hon var och är en “tuff brud”. Laila och en annan tjej var de första kvinnorna som började arbeta “under jord” åt LKAB. De körde jättestora “dinosaurer” lastbilar/ för att komma upp i dessa fick de använda stege.

En helg höll det på att gå riktigt illa för henne, det var dans på Kulle Folkan
och dit skulle alla, även storebror och en tjej han hade “fattat tycke för”.
Men innan dess skulle flickorna “sola” sina ansikten med något nytt som hade blivit populärt, sol lampa. Och det vet vi ju att då måste man ha skyddsglasögon på sig. Vilket inte syrran hade. Ögonen började göra ont och blev röda och så såg hon inget, storebror och en kusin fick köra hem henne. Snabb färd till sjukhuset mitt i natten. Läkaren kunde inte lova att hon skulle få tillbaka synen förrän dagen efter. Vi gick alla som på nålar innan hon vaknade och vi hörde henne försiktigt komma ner för trappan. “Jag kan se”!!!!! Alla pustade ut, vilken pärs!!!!!

Storebror då, vi kom väldigt bra överens, en lugn, snygg, trevlig kille, som inte gjorde så mycket väsen av sig. Efter att ha arbetat på Gummiverkstan i ganska många år, började han sedan på Televerket, och även där stannade han i många år.
Han var en duktig dansör och brukade ha mig som “lockbete” när han ville göra en tjej som han blivit väldigt förtjust i avundsjuk!! Det lyckades faktiskt, hon blev hans fru, så småningom. Kära Siv ❤️.
Men vår bortskämda lillebror då!! Efter skolan arbetade han hos Smedbergs, körde ut och sålde läskedrycker och öl till hushållen, ungefär som dagens glassbilar, väldigt populärt, tänk att slippa hasa hem läskedryckslådorna själv, utan få dessa körda fram till dörren.
Han arbetade också hos Anderssons möbler i Malmberget. När mor och far flyttade till en bostadsrättslägenhet i Malmberget tyckte han vi behövde nya möbler. Och så blev det, en jättesnygg ljusgrön dux soffa två snygga karmstolar med skinnsittsar och ett fint soffbord. /Allt detta finns fortfarande kvar, lika snygga/!!!
Mina fina bröder var musikaliska, och “dansanta” , men det var vi allihop, vi gillade att dansa. Kanske något vi ärvt efter vår far! Mamma berättade att han var en riktig “hejare” ” på dansgolvet.
Storebror hade köpt ett dragspel och var riktigt duktig på den. Lillebror köpte både ett piano och en trumpet. Den sista blev tyvärr ingen succé, det var svårt att få fram “ljud” ifrån den. Ingen av oss lyckades!!!!! Så den blev liggande i något skåp. Dragspel och även gitarr kunde han spela, men det var pianot som var favoriten. Han var otroligt musikalisk, kunde inte en not, tog aldrig pianolektioner.
Hans musikintresse vaknade när pappa köpte en orgel till oss, då bodde vi fortfarande i Hakkas.
Jag i min tur använde bara orgeln när jag hade hemläxa på räknetal och fick det inte att gå ihop, då var de vita och svarta tangenterna till bra hjälp.

Svante kunde sitta och lyssna på en melodi, gick sedan och satte sig vid pianot, “lekte” lite med tangenterna. Och sen spelade han låten! Han gillade jazzmusik, på äldre dar spelade han inte så mycket men kunde ibland sätta sig ner och “improvisera” fram något jazzigt.
Mamma var inte så glad åt det här pianoköpet, för han skulle in i lumpen och hade köpt pianot på avbetalning, så lilla far fick så klart ställa upp och hjälpa till med amorteringarna tills att lumpen var klar.

Vi hade piano och danslektioner hemma på 377:an. En av min brors kompisar kunde inte dansa och ville börja gå på dans, så Svante och jag beslöt oss för att lära honom. Svante stod för musiken och jag var danslärarinnan.
Jag började med att visa honom grundstegen, men han var stel som en pinne.
Så jag bad honom lyssna på rytm i musiken och “knixa” lite med vänster ben så han fick in takten.
Ja det gjorde han ju stackarn, men brodern och jag konstaterade att han var nog ett obotligt fall. När vi var på dans på Nordan kom han naturligtvis och bjöd upp sin “danslärare”. Och vi “knixade” runt det stora dansgolvet så gott det bara gick. Som sagt , ett hopplöst fall!

Mamma välkomnade alla till vårt hem. Dörren stod alltid öppen för syskon, släkt och vänner. Hon var född i Palohuornas , som nummer fem i en syskonskara på elva, och äldst av flickorna .
Mormor dog i barnsäng även barnet dog, när mamma var 15 år, så det var hon som tog hand om syskonen, den yngsta var 1 år, hon fick alltså bli extramamma. Men hon berättade att hon fick god hjälp av sin moster, “Fia moster “ som hon kallade henne, även jag träffade denna underbara mostern.

Pappa var nummer två i en syskonskara på åtta. 5 pojkar och 3 flickor.
Pappa var hemmansägare och hade ärvt skog och mark efter min farfar som dog innan någon av barnbarnen hann träffa honom.
“Hemmanet” delades mellan de fyra äldsta sönerna, den yngsta sonen och flickorna fick inget av hemmanet, utan istället pengar. Varför vet jag inte, det var väl så på den tiden.
Det hände då och då att min pappa köpte en hel slaktad ren. Då brukade det bli riktigt “festligt”.
Mamma kokade då en stor gryta “lappkok”. Hon gjorde blodkorv, blodpalt och i grytan fanns naturligtvis också renkött. GU SÅ GOTT det var, för att inte tala om buljongen, den hällde man upp i ett glas och drack till maten. Och naturligtvis bjöd hon hem syskonen till “lappkoket” Så det blev med andra ord “fullt hus”. Och så klart mycket uppskattat.

När mamma fyllde 50 år, ja då var det också fullt hus, de första gratulanterna kom efter tolv på natten, man gjorde så, kom och” överraskade.” Ja sedan fortsatte uppvaktningen i nästan en hel vecka.
Sen skulle det ju naturligtvis skickas ut tackkort, och det fick brorsan Svante göra. Men han började “surna” till efter ca en timme, det tog ju aldrig slut!!!
Så han sa till mamma “ lite surt” “ska det verkligen vara nödvändigt att prata med alla människor?”

Ja sen skildes våra vägar åt, vi som känt varandra och gått i samma klass och skola. En del började i Samskolan i Malmberget medan vi andra läströtta började 7:de klass även den i Malmberget .
Hela det året var en pina för mig, ville bara avsluta skolan och börja jobba.
Jag började med att med att passa barn, sedan “spring/cykekflicka” i en blomsteraffär, /gu så tråkigt/ det blev inte långvarigt! Men sen fick jag jobb i kiosken i Koskullskulle och det var trevligt, där lärde jag mig räkna i “huvet” vi hade inga små räknemaskiner, så det blev penna o papper eller huvudräkning, mycket nyttigt. Och jag hade bra lön!!! 325,- netto per månad. Tror inte arbetsgivaren betalade in någon skatt! Men det struntade jag i, då! Hur tog jag mig till jobbet? det var ju några kilometer emellan. “Apostlahästarna “ fick det bli. Dagtid en genväg genom skogen, kvällstid, faktiskt buss till vägskälet Malmberget - Dennewitz , där fick jag kliva av och jag sprang hem i mörkret , inga väglampor, och det var några kilometer hem därifrån, jag var livrädd!!!!
Jobbade där några år, sökte sedan in till Katrineholms Handelsskola där gick jag 1960-1961.
Vi flyttade ifrån Dennewitz 1962 har jag för mig, till Kaptensvägen i Malmberget .
Efter Handelsskolan ville jag så klart börja jobba, sökte, och fick börja hos Philipsons Bil AB i Gällivare., det var i den vevan jag träffade min blivande man.

Fortsättning följer.
Återkommer till Katrineholm !

När jag var barn/liten och vi hade sportlov, så hade vi garanterat MASSOR med snö och solsken.
Innan vi tog oss till skidbacken var vi tvungna att gå på skaren för att se hur långt den bar oss. Det var roligt, men när vi sjönk ner en halv meter var det inte så kul, för det var jobbigt att ta sig upp igen.
I vilket fall som helst, så blev det skidåkning hela dagen, det fanns en bra backe bakom fröken Jennys hus som gick ända ner till Alaamas affär. Där höll vi hus hela dagen tills vi började bli hungriga och “skidade” hem till mamma.
Först blev det avklädnng av våta snöiga kläder, som mamma hängde över vedspisen på tork. Det droppade och stänkte och luktade våta kläder.
Men sen blev det mat. Hemkokta bruna bönor med fläsk. Och MÄRGBEN! Mums! Sen kom ju naturligtvis det bästa av allt, hemmagjorda fettisdagsbullar med mandelmassa och vispgrädde. Vilken fest och vilken lycka!
Vilken underbar mamma vi hade!❤️

Vi hade en underbar pappa också, en rolig och “full i sjutton” pappa!
Jag var nog kan man säga “pappas flicka” , hängde efter honom överallt.
Ibland försökte han smita ifrån mig, när han skulle iväg till grannen, Keilas Edvin, men se det gick inte. Edvin såg när jag kom sättande över potatislandet, och skrattande sa till pappa, “nu kommer hon”.
På vintern tyckte jag det var så spännande att få följa med honom ner till Änstyknäjsu, han skulle köra upp timmer med häst och släde. Då fick jag
åke/ sitta högst uppe på timret. Jättekul och spännande!
På somrarna hade han en vagn med “järnhjul”, som“knastrade” och förde oväsen när man körde på grus. Fanns ju inga asfalterade vägar då.
Måste också berätta ett minne när vi fick följa med grannens son Torsten med häst och släde till Sammako tillsammans med kusinerna Iris, Gunilla och mamma Asta tror jag också var med.
Vi blev nerbäddade i släden med renskinn ,tjocka täcken och filtar. Oj så spännande det var. Hemfärd sent på kvällen genom skogen, otäckt becksvart,men jag tror att någon somnade under hemfärden iallafall,det hade ju varit en lång och spännande dag.

Det var ju inte många i byn som hade vatten och avlopp inomhus när jag var barn. Utan man hade gårdsbrunnar och utedass.
Ja hur höll vi oss rena då? Jo lilla mamma värmde vatten på köksspisen tog in en stor balja, ställde den framför vedspisen för värmen skull. Sedan fick vi små,
Svante och jag sätta oss i det varma sköna vattnet och bli skrubbade av mamma. Hur stora syskonen gjorde kommer jag inte ihåg. Förmodligen i skolan. Och så fanns det ju BASTU! Vi hade ingen, men två av våra grannar hade, Ollos/Olofssons och “Favva” Landström, Kusinerna Margit och Ellas farfar. Där badade de äldre, även mamma och pappa.

En gång, när det var bastu dags, i regel varje lördag när arbetsveckan var slut.
Ja då skulle det badas. Männen alltid först, värmen som blev över fick kvinnorna ta!!!! /lite diskriminering / eller hur!?
Även den här lördagen badade männen först, det fanns inget lyse i bastun på den tiden utan man hade någon enstaka stearinljus. Och det gick ju bra , riktigt mysigt, och gubbarna kunde ta sig en “jäkel” i mörkret medan de piskade sina kroppar rena. Efter intvagning med tvål skulle man sen ta en spann med vatten för att skölja sig ren.
Men nu bar det sig inte bättre än att frun i huset hade kokat blåbärssoppa och ställt ut i bastun för att svalna av och glömt att ta in den.
Ja, gubbarna “famlade” i mörkret och fick tag i hinkarna med vad de trodde var varmvatten . De grabbade tag i dessa och tömde över huvudet och kroppen.
Torkade och klädde på sig och gick in för att få sig en kopp kaffe.
Ve och fasa, frun i huset fick en chock, gubbarna var alla blåbärsblåa i ansiktet och övriga kroppsdelar. Vet inte om de blev bjudna på kaffe, men det blev stort reportage i tidningen iallafall.

Min farmor, Kajsa Magdalena, av alla bybor kallad Kajso Mallo, var djupt religiös. Hon var “öst lestadian”, hemma hade hon inga gardiner, blommor eller prydnadssaker. Det var synd, sa hon. Men hon “prackade” aldrig på oss sin religion. Jag hade stor respekt för henne, varje gång jag hälsade på henne flätade hon mitt långa hår. Såg mer ordentligt ut, sa hon.
Hon var också en av byns “troll- och spågumma”. Folk kom till henne när de hade “ont” någonstans. Har hört sägas att hon nästan “vände ut och in på ögonen” om de kom för att ta bort “skräp.
Hon hjälpte även till med svepningar, på folk som gått bort.
Jag var också hos en spågumma när jag var liten, hos Eskos Kajsa! Jag hade fått en stor vagel i ögat, mamma tog mig till lasarettet i Gällivare där det togs prover och salvor som skulle strykas på. Detta gjordes i ett antal veckor utan att vageln försvann. Jag hade ont! “Kom sa mamma så går vi till Eskos Kajsa och visar ditt öga”!
Sagt och gjort!
Kajsa tog ut mig på vedbacken och ställde mig framför en stor stubbe, tog fram en bunt ris och en yxa.
“Säg efter mig sa hon” vilket jag gjorde och hon högg av riset eftersom!!!!
Jodå, vageln försvann, efter nån dag! Ja vad ska man säga? Jag tror ju på Kajsas “trolleri”!! Såklart!
Ja närmaste sjukhus fanns ju Gällivare, har för mig att det kom någon läkare och sjuksköterska en gång i månaden eller nåt sånt till byn, annars blev det våra “trollkvinnor” eller “Barnmorske Ellen” som fanns i byn och hjälpte kvinnorna när det var dags att föda.
Jag fick också göra ett besök hos henne. Jag fick förstoppning!!!
Jag hade nämligen inte tid att gå på “dasset” när vi lekte som bäst, och då var vi kanske hos grannen, så jag “knep” ihop och det gick “över”. Det kunde gå flera dagar utan “dassbesök”, sånt kolla ju inte mamma, hon trodde ju att gick man så gick man!
Men till slut så kom det fram, jag fick ont i magen, den blev så öm så det gjorde ont och svällde upp.
Mamma blev förskräckt, lindade in mig i en filt, satte mig på sparkstöttingen och åkte ner till Ellen som gav mig lavemang, och sen fick jag sitta länge på pottan!!!
Efteråt när vi var färdiga tog hon fram en stor burk med underbara vackra knappar i olika färger som jag fick välja ut några stycken av. Jag blev så klart jätteglad.
En annan gång blev det till att åka till Gällivare lasarett.
Jag hade tandvärk, aj aj aj vad ont jag hade och grät så klart. Det var ju så på den tiden att man kanske inte borstade tänderna varje dag. Mamma hade inte tid att kolla.
Ja då blev det alltså ett besök på lasarettet, där jag blev NEDSÖVD! och tanden drogs ut. Kommer ihåg att jag var ganska “groggy” när vi gick därifrån. Min faster Milda och hennes familj bodde i Gällivare, ett område som kallades stallarna. Dit promenerade mamma och jag, vi skulle vänta på pappa som kom från jobbet och skulle möta oss.
Kommer ihåg att jag fick lägga mig på soffan hos faster Milda, för jag var fortfarande helt “borta”. Det jag också minns var att pappa bar mig halvsovande när vi lämnade faster Mildas hus.

För att återgå till lilla farmor. Hon var också en kvinna som var “full i fan”.
Det här hände när pappa var i “ungdomsåren”, och man lite till mans kokade hembränt.
Vet inte vem dessa pojkar var, men pappa var involverad också. Man hade gömt flaskor eller vilka kärl de förvarade mäsken i, och grävt ner dessa i gödselstackarna som fanns vid ladugården för det var varmt där och jäste snabbare.
Och så var det då en lördagkväll, killarna skulle ut på logdans, och ville “smaka av” mäsken, det kanske gick att dricka den!!!
Farmor som ju hade sett och visste var pojkarna gömt den hemska drycken, tyckte hon skulle ge dem en läxa.
Jodå hon
gick till stacken, öppnade flaskorna och stoppade i purex!!
Ja inte blev det logdans för dem den kvällen. De satt på utedasset hela natten!!
Pappa påstod att han inte “smakat” av den, tur i oturen med andra ord!

Det “söps och dracks” ganska så vilt på den tiden också. Det blev ju under helgerna när arbetsveckan var slut. Inte så roligt för familjerna alla gånger. Pappa kunde ju också dricka rejält med sina “dryckeskompisar”, men absolut inte varje helg. Han kunde bli rejält “jobbig” men aldrig att han lät det gå ut över mamma och oss barn. Han var en helt underbar pappa, han kom hem med fina kläder och skor som han handlat i stan. Vi skulle vara fint och snyggt klädda! Han var väldigt mån om sina barn.
I vilket fall som helst, så kommer jag ihåg en episod när pappa såg i fönstret att en av “kompisarna” var på väg till oss och han hade ingen lust att träffa honom. Så han klättrade ner i vår jordkällare som vi hade i lilla sovrummet, man hade såna då som maten förvarades i.
Ja mannen kom in och frågade efter pappa, “nej sa mamma han är inte hemma just nu” Min bror Svante hade ju inte förstått det där så han sa, “ jodå, pappa är hemma, han gömmer sig i källaren”!
Varav pappa öppnade luckan med “röda kinder” och förklarade att han höll på att ordna/laga nåt därnere!!!

Pappa började arbeta åt LKAB i gruvan i slutet på 40- början på 50 talet. Han bodde under veckorna hos ett underbart äldre par, ett stort rött hus bakom buss stationen i Malmberget. Det här underbara paret hett Strömberg, deras dotter/ tror det var dotter/ bodde också i huset med man och liten söt dotter.
Ann-Louise /Haggren/.
Svante och jag fick åka och hälsa på pappa alldeles själva med buss från Hakkas. Bara det var ett äventyr! Kommer ihåg en bussresa, jag blev så “kissinödig” så jag grät, Svante generad! I vilket fall som helst! Pappsi mötte oss i Gällivare buss station, och undrade vad som var fatt! Han tog mig i handen och gick in på herr toan!!! Jag har för mig att det inte fanns sitt toaletter, men det gick bra ändå., jag satte mig på huk och gjorde det jag skulle!! Tror det var en ränna i golvet. Nöden har ingen lag, och jag var lycklig.
Pappa hade ett rum på andra våningen, det fanns en extra säng, tror det var nån som hade semester eller nåt. Så vi sov där.
Pappa gick jättetidigt på jobbet, Svante och jag sov fortfarande. Vi fick stränga order om vad vi fick och inte fick göra. Var det nåt speciellt kunde vi prata med fru Strömberg , men bara om!
Gissa om vi hade roligt, vi lekte ju med Ann-Louise som var jättesnäll och gullig/enda barnet/. Och hon hade allt, underbar lekstuga, leksaker i massor, två cyklar, en trehjuling och en tvåhjuling. Och hon lånade glatt ut sina fina leksaker, inte ett dugg egen nyttig!❤️
Hennes morfar var väldigt händig, till mig gav han en andfamilj i trä som man drog i ett snöre. Kommer fortfarande ihåg den❤️
För att inte tala om mormor Strömberg, hon tog med oss tre till Svanparken i Malmberget och köpte glass till oss, såna där fyrkantiga vanilj och jordgubbsglassar.
Men…… nu var det så här, jag hade ALDRIG ätit en glass, och tyckte den var så kall och konstig….. så jag gav den till Svante som åt den med stor förtjusning.
Ungefär samma sak hände när vi blev bjudna på middag hos herr och fru Strömberg. Mamma hade kommit för att spendera ett par dagar i Malmberget och hämta hem oss.
Jag kommer inte ihåg vad vi fick till middag, det enda jag kommer ihåg var att det serverades färsk tomat! Som jag heller aldrig hade ätit. Väluppfostrad som jag var, sa jag ju inte högt och ljudligt att jag tyckte det var äckligt! Nej, jag tog i smyg ut den från min mun, knuffade försiktigt på mamma och viskade, “jag tycker inte om den”, mamma fick den i sin hand, men jag vet inte vad hon gjorde med tomatbiten.

Svante och jag var närmast i åldern, och vi var väldigt “rörliga” sa vår mamma. De äldsta två Evert och Laila var änglar enligt henne. De satt kvar där hon satte dem på soffan om hon skulle städa, medan vi var som “yrväder” /inget jag kommer ihåg, så blyg som jag var/ men när vi besökte någon uppförde vi oss exemplariskt. Vi vågade inget annat!
I vilket fall som helst, mamma var ute i ladugården och såg till djuren, ja vi hade några djur, en häst, en kossa, några får och några grisar, hund och katt.
Men vi fick aldrig gå ut i ladugården för mamma var rädd att vi skulle bli sparkade av djuren!! Istället tog hon in ett sött litet lamm i köket, så vi fick kela med den, dit ut fick vi inte gå!
Ja så tyckte ju brodern att nu när mamma var hos djuren kunde vi göra en rutchkana i köket av sofflocket som stod mittemot köksspisen. Sagt och gjort, stora syster var också hemma så hon hjälpte oss.
Den första som åkte var Svante, och vad tror ni hände? Han åkte in i köksspisen med en smäll! Med huvudet före, och naturligtvis blödde han som en “gris” syrran och jag blev livrädda, jag sprang ut och ropade på mamma som kom springande. Hon tittade på mig och sa, “Ulla spring genast och hämta faster Göta”. Nu var det så här att jag hade klänning och tjocka “kliiga” hemmastickade långstrumpor på mig, men inga underbyxor. Så jag drog upp kjolen och sa till mamma “ jag kan inte, har inga byxor” men det brydde hon sig inte om, så det blev till att springa till faster Göta utan underbyxor, mitt i vintern! Det gick bra för Svante !

För att återgå till min snälla fröken Jenny och min skolgång i Hakkas.
Det blev bara första och andra klass i byn, för min del!
Vi barn som bodde på “övre vägen” hade långt till stora skolan som låg nästan längst ner i andra ändan av “övre vägen”. Jag tror…. att de tyckte vi var för små för att springa så långt. Vi gick då alltså i Karolinas hus, ett litet klassrum hade vi, stor “skolgård” att leka på och utedass! Jag tror vi var femton ungar, kan ha varit färre. Jag hade flera av mina kusiner i klassen Kerstin och Roland bl.a.
Vi hade inte mycket gymnastik i skolan, kanske för att “storskolan” låg en bra bit ifrån Karolinas skola. Det blev lekar på “gården” istället.
Men en gång, det måste ha varit första gången vi gick till “storskolan” för att ha gymnastik, och jag hade inga gympa kläder!!!!! Vad göra!!!
Jag sprang hem till mamma i rasande fart och sa,” måste ha gympakläder vi ska ha gymnastik”
Ja vad gjorde då mamma! Hon hittade ett svart glansigt tygstycke, satte sig vid symaskinen och sydde ett par gympabyxor till mig.
Jag tog byxorna och sprang allt vad “tygen” höll ner till storskolan. Och ja, det blev åtminstone en halv timmes gympa, men vad jag hade för överdel till byxan
har jag inte den blekaste aning om!!!
Jag var den enda flickan som hade långt hår, för det mesta hade jag flätor. Det var lättast och bekvämast tyckte mamma som fick kamma och fläta mig varje dag, ibland hoppade hon över, till stor lycka för mig, jag var så hår öm. Jag tjata o tjata på att få bli klippt för alla andra var ju kortklippta!!
Till slut tyckte pappa, att nu fick det vara nog. Kom hit och sätt dig, sa han till mig, tog en sax och klippte av mig flätorna, till min stora lycka!
Men när jag kom till skolan och fröken Jenny såg det, sa hon, “men Ulla vad har du gjort” . “Pappa har klippt mig, svarade jag glatt”!
Jag har fortfarande kvar flätan med rosetten.

Fröken Jenny bodde nära oss, bara tvärs över byvägen i ett stort hus, i jämförelse med grannhusen, och en underbart stor ladugård där vi på somrarna lekte kurragömma när djuren var på bete i hagarna. Den var i två våningar, och gissa om vi hade roligt, fanns massor med in- och utgångar och gömställen där. Där lekte vi tills pojkarna blev inkallade av deras mamma eller pappa för att göra “ nyttigare” saker.
Fröken Jennys äldsta son gick också i min klass. En morgon när vi kommit in i skolsalen kallade fröken till sig Tor, som sonen hette, viskade något till honom och han skyndade sig iväg ut. Fröken satt under tiden med kappan på sig. Ingen som reflekterade över det. Tor kom tillbaks efter en stund, han bar på något. Fröken gick in i en liten hörna där vi hängde våra ytterkläder, vi undrade inte varför hon gick in där, men det fick vi snart reda på när vi såg henne ta på sig kjolen som hon skickat hem Tor för att hämta. Hon hade alltså glömt att ta på sig kjolen hemma.Vilken tur att det var så nära hem!

När det gäller kläder! Vi var ju fyra syskon och mamma var hemmafru, så vi fick så klart ärva efter varandra så gått det gick. Nya kläder fick vi höst och vår.
Och för min och syrrans del blev det mycket hemsytt. Mamma var inte så bra på det, så hon lät/ frågade två av mina mostrar, moster Alvina och moster Hildur som ställde upp när de hade tid. Sen fanns det en dam i byn som också ställde upp, “Birases Emma”, hon sydde en jättefin ljusgrå kappa med blå sammetskrage till mig. Kommer ihåg den än idag.
Mostrarna sydde också jättefina klänningar till mig. En midnattsblå sidensammet klänning med vit krage, en plommonfärgad klänning med helveckad kjol, även den med vit krage.
Till både syrran och mig sydde någon av dem “leksandsdräkter”, gula klänningar, randiga förkläden, vit schal med blommor och en mössa i samma tyg. Oj vad fina vi var. Så vi beslöt oss för att “paradera” fram och tillbaks på byvägen så grannarna skulle se våra fina dressar!
Det jag också kommer ihåg, var helvita veckade kjolar och blålila jumprar som mamma stickat till oss.

Ja mina vänner, ett litet “plock” från mina barndomsminnen. Det kommer fler, var så säker på det. Jag har en del kvar!

Hoppas alla haft en en skön jul- och nyårshelg.

Själv har familjen och jag firat jul och nyår i Los Angeles med en del av många släktingar som bor i den stora staden.

Vi “sammanstrålade” där den 19 december. Mannen och jag från Sverige’ ett barnbarn med sambo från Köpenhamn, dotter, svärson andra barnbarnet från Singapore, svärsonens föräldrar från Manila. Puh! 

Varför det blev L.A. Ja för att vi skulle överraska och uppvakta svärsonens far som fyllde 80 år.
Jag och mannen ÄLSKAR att resa och har hunnit med rätt så många långresor.
MEN…….. Jag AVSKYR all förberedelse INNAN!
Den här resan blev lite annorlunda då vi fick besöka sjukhus akut.
Så alla Ni, se till att försäkringarna är i ordning innan ni reser!!!!!!
När det gäller våra små älsklingar måste vi vara ute i god tid, boka plats på hund/katt pensionat, det gäller även Roxy/katt, som bor i Köpenhamn.
Varsko Verisure och grannarna att det är “tomt i huset”/det har varit en hel del inbrott i byn de sista månaderna. Och mycket annat! Bl.a packa!!
Fastän jag/vi rest så mycket blir det alltid fel, antingen för mycket eller för lite,
Har alltid “beslutsångest” om vad som bli bäst!
I början på oktober fick mannen en pacemaker inopererad. Enl läkarna var det ok för honom att resa. Men för säkerhets skull kollade jag upp med vårt försäkringsbolag, som hänvisade mig till SOS internat. dessa ville ha mannens journaler för bedömning. Därifrån blev det också “grönt ljus”.
Sedan var det ytterligare en sak att “fixa” Ringa British Airways o fixa en rullstol eftersom han har lite svårt att gå och hålla balansen.
Inga problem, den skulle stå å vänta vid incheckningen, både ut och hemresan.

Efter att ha lämnat “småttingarna” dagen innan /matte med tårar i ögonen/
Så var det dax för oss att ge sig iväg /4.30/ på morgonkvisten. Snälla kusinen körde oss till Kastrup / skönt att bo nära Copenhagen / där vi sammanstrålade med barnbarn o sambo.
Och då mina vänner börjar det roliga när man lämnat alla “förberedelserna” bakom sig.
Incheckningen, massor med folk och vi hann med en “morgonfika” fastän planet till London var en timme försenat p.g.a dimman. Vi hade endast två timmar för byte så vi blev lite oroliga, men det gick bra, “chauffören” körde in en halvtimme och vi hade rullstolen till mannen så det gick i “rasande” fart till gaten. Ja ni vet ju hur långt det är som åkt genom London.

När vi efter 11 ½ timme landade i L.A fick vi de nästan VIP bemötande, en gammal dam, liten, späd, topperat blont hår och en “ kraftig” make up, men jättegullig och tuff!!
Det tog oss inte så lång tid för att komma förbi passkontrollen för att vi hade mannen i rullstol.
Men sista sträcka ut i det “fria” fick jag hjälpa den söta damen, det var nämligen lite uppförsbacke, och den kära mannen är precis ingen “lättviktare” så jag hjälpte henne att putta på till dotterns och svärsonens stora förtjusning.
/som stod väntade på oss/.

Ja vad gjorde vi då i Änglarnas stad.
Träffade släkt och vänner så klart
Den stora överraskningsfesten, som verkligen blev en överraskning, stor succé, massor med vänner till “födelsedagsbarnet”
En dag blev det sightseeing i Down Town, /gamla L.A/ mycket intressant!
Ett område som vi inte besökt tidigare.
Så blev det julafton, vi åt god mat och öppnade “klapparna”. Men det gör ju inte amerikanarna, deras Santa Claus kommer på juldagen, så vi öppnade fler paket hos svärsonens faster, samt att vi hade många trevliga lekar!!!! Kul, kul!

Tidigt på tisdag morgonen /jättetidigt/ flög dotter, mannen och jag till SAN Francisco. Där skulle vi hälsa på vår “tös” som varit utbytesstudent hos oss i början på 80 talet, och hennes mamma. Tyvärr blev det inte någon tid över för ett besök i den stora staden. Det blev en uber/taxi över Golden Gate bron iallafall. Förbi mysiga Sausalito och sedan Mill Valley där de bor. Underbart litet “samhälle”.

Sent på onsdagskvällen var vi tillbaks i L A igen.
Dagen efter bilade vi ner till Encinitas/SAN Diego där de våra bott i några år. Uppleva gamla minnen och träffa goda vänner. På kvällen blev det middag med vännerna. Så trevligt!
Men aj, aj, aj. Mannen som har besvär med händer och fötter / nervskador/ fick plötsligt mer ont i benen än vad han brukade ha.
Vi kom hem sent på natten 1 ½ timmes resa. Nästa dag, fredag 29:de hade benet svullnat upp och var lite röd. Fick tag i svärsonens syster som är sjuksköterska och jobbade den dagen.
“Åk genast till akuten” kan vara en blodpropp!!!
Hela gänget på 7 pers. hoppade in i bilen, patienten fick knappt plats!!!!!
Där fanns ett privat sjukhus alldeles i närheten så vi åkte dit.
OCH DET VAR EN UPPLEVELSE ! Om man nu kan kalla det så!
Om ni har sett Greys Anathomy, då kan ni ju föreställa er hur det var i väntrummet när vi kom. Fast MYCKET VÄRRE!!
Folk satt och låg och sov i långa rader, med filtar och dropp och syrgas masker Det låg skräp och tomma papp muggar under stolar och på golven. Vi tog var sin ansiktsmask och satte på oss.
Det kom faktiskt en lokalvårdare och sopade upp mellan stolarna och även två “vakter” som “organiserade” upp patienterna i tre långa rader.. två efter väggarna och en i mitten. Tyvärr så fick jag inte följa med in i undersökningsrummen. Där inne var det ännu värre,hela tiden medan mannen undersöktes kom det in ambulanser i skytteltrafik. Bl. a en man med hjärtinfarkt, som tyvärr dog, små barn och folk som skrek och hade ont!

Ja hur gick det nu för den stackars maken!!
Det gick bra, ja bra o bra! Han hade fått en blodpropp i benet och fick utskrivet blodförtunnande “piller”.
Ja o då var det ju det här med hemresan den 2 januari.
Kontakt togs igen med SOS som tyckte vi skulle stanna till den 15:de!
Men det ville inte vi. Vi hade fått ok av läkaren att det gick bra för oss att flyga hem.
“Ja då måste han åka business class säger SOS” , och så blev det, skönt!!!!! Medan vi tre satt inklämda i ekonomi klass fick “sjuklingen” en riktigt “lyxig” resa, men det gick också bra. Vi hade förstklassig “ betjäning” på flygplatserna även när vi åkte hem, behövde inte stå i långa köer, så skönt det var.

Ja nu är vi hemma igen, jet lagen har nästan försvunnit och vi börjar komma iordning.
Ja vad ska man säga om denna resa, fantastisk med alla hjälpsamma människor, träffa den underbara stora släkten och nervositeten på sjukhuset,
men en intressant upplevelse.

En Stor ELOGE till våra underbara flickor, dottern som var inne på undersökningarna hela tiden, och äldsta barnbarnet som kontaktade SOS och British Airways

Om vi ska ut och resa igen!
JAjAMENSAN!!!!!

En liten presentation av mig själv för den som inte känner mig. Ulla heter jag och är född på 40 talet, yngst av fyra syskon. Vi är alla födda i en stor by som heter Hakkas och ligger ca fem mil söder om Gällivare. I Hakkas bodde jag de första åtta åren av mitt liv. Pappa var Hemmans-Ägare och mamma var hemmafru. Jag kommer att återkomma till livet i Hakkas, det jag kommer ihåg ivarjefall!

I söndags firade vi 1:a advent! Mannen och jag “kvistade över” sundet till äldsta barnbarnet och hennes pojkvän som bor i Köpenhamn. Vi skulle på julmarknad på Carlsberg. Vädret var inte det bästa, regn och rusk. Det blev först en god lunch med kaffe och morotskaka efteråt. Vi trodde att vädret kanske skulle ha blivit lite bättre efter lunchen. Njee, det var det inte, jag hade av någon anledning klätt mig för tunnt också. Så jag frös när vi kom ut. Men fram kom vi efter en lång promenad p.g..a ombyggnader. Inte så mycket Folk, Carlsberg ligger ju inte mitt i stan. Några trevliga marknads stånd fanns det. Det var “öppet” hus och mycket folk inne i värmen! Vi gick runt och hälsade på hästarna som stod “inomhus” och såg belåtna ut. Inomhus var det pyntat och fint, mest kanske med drycker/öl. Det blev inget för vår del, för jag frös och ville hem till mina älsklingar. Men trots det så var det underbart “jullikt” med all skyltning, alla vackra juldekorationer.

Det jag tänker på nu är hur vi firade julen när jag var barn.
Det är ju så klart stor skillnad!

Vi hade två handelsbodar/affärer i byn, Konsum och Alamaas/numera ICA. Och det var Konsum som hade “lite av varje” LEKSAKER, / det viktigaste/ Sen hade de såna saker som “gamla” tyckte om! Det fanns tre skyltfönster som täcktes över med brunt kraftigt papper tills skyltsöndagen kom. Gissa om jag väntade med stor spänning på den dagen!

Jag tyckte om dockor, och det ville jag ha den här julen också, av Tomten så klart! Jag hade blivit förtjust i en docka som satt i skyltfönstret och den skulle jag ju ha Så klart. Mamma menade att vi fick ju gå in och höra om den fanns kvar. Sagt och gjort. Men tyvärr sa tanten bakom disken, tomten hade redan bestämt Vem som skulle få den. STOR BESVIKELSE!

Dagen innan julaftonen tyckte mamma att vi skulle sätta ut en tallrik med gröt till Tomten för han behövde få lite näring i kroppen innan den stora dagen/kvällen. Sagt och gjort, gröten skulle sättas ut på “trappen upp till vindan”/ovanvåningen. “Spänd förväntan” vi lyssnade efter fotsteg men hörde inget. Men i samma veva kom mamma in från ladugården, och meddelade att Tomten varit och grötfatet var tomt. Vilken lycka!

Ja så kom ju den STORA DAGEN! Vi radade upp köksstolarna framför diskbänken I köket där det var varmt och skönt! Kollade lite i köksfönstret om han var på väg, men då sa pappa att “han kunde bli lite sur” så då gjorde vi inte det. ÄNTLIGEN! Knackade det på dörren och in klev en gammal tomte som frågade “Finns det några snälla barn”? Jaa sa vi. Men för att få några klappar, var vi tvungna att sitta i tomtens knä och sjunga en sång som han valt ut! HUVALIGEN så spännande det var.

Men det höll på att gå åt skogen, jag tyckte tomten liknade någon, så jag viskade till pappa, “han liknar Evert och har likadana skor som Evert.
Det hörde Tomten och blev jättearg, reste sig och skulle ge sig iväg utan att ha delat ut nåt. Så vi fick be om “förlåtelse” och sjunga en extra sång så han blev nöjd. Ja så klart jag fick min docka, vad trodde Ni!!!

Det brukade bli många “klappar” till oss barn, så många att vår givmilda mamma tog några av våra “klappar” och gav till grannens barn där några av barnen inte fått något av tomten. Det var bara att acceptera, fastän vi inte blev så glada. Men grannbarnen blev dessto gladare!

Avslutningsvis så har jag lagt ut några foton på två av mina dockor, den lilla dockan, fick jag av tomten när jag var i sex års åldern, mamma Lydia har stickat klänning och sockar, “lappmössan” som hon har på huvudet har också en historia. Stora syster Laila låg på lasarettet i Gällivare för att ta bort ett födelsemärke hon hade på näsan. Bredvid henne låg det en samepojke som gav henne mössan. Syrran som inte var så förtjust i dockor gav den till mig som blev glad. Men av någon konstig anledning så försvann mössan och kunde inte hittas, förrän efter flera år, när vi besökte en släkting i mammas hemby Palohuornas och det av någon anledning kom fram att vi hade blivit av med “lappmössan” trots idogt letande inte hittat den. “Jamen, säger min kusin Stina” den har ju faktiskt jag här hos mig!!! Så upphittad efter flera år! Glad igen! Dockan som är i celluloid fick sitt huvud “krossat” av min gulliga kusin “Hermans Elisabeth” sladdbarn och “ganska” bortskämd!!! Men söt och go! Men det gick att fixa den!

Den andra dockan, Gå Dockan, fick jag vid tio års åldern, / det var nog den sista/ Kläderna hon har på sig /byxan/ har också mamma Lydia sytt, skjortan och
Mössan har mina syskon och jag haft. Spelverket som ni ser, fick storebror Evert till julklapp, kan ha varit omkring 1947. Den växte han snabbt ifrån och gav den till mig. Vi har haft den hos Malmö Auktions Kammare för värdering för många år sedan, och de “lånade” den och ställde ut den i skyltfönstret. De undrade även om vi ville sälja den på auktionen, “Nej, sa jag, tar hem den så barnbarnen får leka med den” Nej, nej , nej sa damen, Den är ju värd mycket” okej, sa jag, får väl ställa den i nåt skåp” TILL SLUT! Tomtenissarna!

“Porslinstomten” till vänster!

Också ett barndomsminne. När jag var i 10-11 års åldern var vi en grupp flickor I skolan som var med i något som kallades “Vaktflickorna”, /var namnet kom Ifrån vet jag inte/, men vi hade jätteroligt tillsammans. Och när det blev jul Köpte vi “julklappar” till varandra, och det fick kosta högst mellan 2-3 kronor. Denna tomte vet jag att en av mina bästisar /Birgitta/ köpt, vi bodde i samma hus Och umgicks mycket med varandra. Tomtens ålder, ja ca 64 år!!

Nu mina vänner vill jag önska Er alla en RIKTIGT GOD JUL och hoppas vi hörs nästa år Pigga och Glada