Välkomna till Curly Ulla Blogg!

Jag hoppas att många vill följa mina “öden och äventyr” som kommer att Handla allt från “vardagliga ting, resor, barndomsminnen, mm”



En liten presentation av mig själv för den som inte känner mig. Ulla heter jag och är född på 40 talet, yngst av fyra syskon. Vi är alla födda i en stor by som heter Hakkas och ligger ca fem mil söder om Gällivare. I Hakkas bodde jag de första åtta åren av mitt liv. Pappa var Hemmans-Ägare och mamma var hemmafru. Jag kommer att återkomma till livet i Hakkas, det jag kommer ihåg ivarjefall!

I söndags firade vi 1:a advent! Mannen och jag “kvistade över” sundet till äldsta barnbarnet och hennes pojkvän som bor i Köpenhamn. Vi skulle på julmarknad på Carlsberg. Vädret var inte det bästa, regn och rusk. Det blev först en god lunch med kaffe och morotskaka efteråt. Vi trodde att vädret kanske skulle ha blivit lite bättre efter lunchen. Njee, det var det inte, jag hade av någon anledning klätt mig för tunnt också. Så jag frös när vi kom ut. Men fram kom vi efter en lång promenad p.g..a ombyggnader. Inte så mycket Folk, Carlsberg ligger ju inte mitt i stan. Några trevliga marknads stånd fanns det. Det var “öppet” hus och mycket folk inne i värmen! Vi gick runt och hälsade på hästarna som stod “inomhus” och såg belåtna ut. Inomhus var det pyntat och fint, mest kanske med drycker/öl. Det blev inget för vår del, för jag frös och ville hem till mina älsklingar. Men trots det så var det underbart “jullikt” med all skyltning, alla vackra juldekorationer.

Det jag tänker på nu är hur vi firade julen när jag var barn.
Det är ju så klart stor skillnad!

Vi hade två handelsbodar/affärer i byn, Konsum och Alamaas/numera ICA. Och det var Konsum som hade “lite av varje” LEKSAKER, / det viktigaste/ Sen hade de såna saker som “gamla” tyckte om! Det fanns tre skyltfönster som täcktes över med brunt kraftigt papper tills skyltsöndagen kom. Gissa om jag väntade med stor spänning på den dagen!


Jag tyckte om dockor, och det ville jag ha den här julen också, av Tomten så klart! Jag hade blivit förtjust i en docka som satt i skyltfönstret och den skulle jag ju ha Så klart. Mamma menade att vi fick ju gå in och höra om den fanns kvar. Sagt och gjort. Men tyvärr sa tanten bakom disken, tomten hade redan bestämt Vem som skulle få den. STOR BESVIKELSE!


Dagen innan julaftonen tyckte mamma att vi skulle sätta ut en tallrik med gröt till Tomten för han behövde få lite näring i kroppen innan den stora dagen/kvällen. Sagt och gjort, gröten skulle sättas ut på “trappen upp till vindan”/ovanvåningen. “Spänd förväntan” vi lyssnade efter fotsteg men hörde inget. Men i samma veva kom mamma in från ladugården, och meddelade att Tomten varit och grötfatet var tomt. Vilken lycka!


Ja så kom ju den STORA DAGEN! Vi radade upp köksstolarna framför diskbänken I köket där det var varmt och skönt! Kollade lite i köksfönstret om han var på väg, men då sa pappa att “han kunde bli lite sur” så då gjorde vi inte det. ÄNTLIGEN! Knackade det på dörren och in klev en gammal tomte som frågade “Finns det några snälla barn”? Jaa sa vi. Men för att få några klappar, var vi tvungna att sitta i tomtens knä och sjunga en sång som han valt ut! HUVALIGEN så spännande det var.

Men det höll på att gå åt skogen, jag tyckte tomten liknade någon, så jag viskade till pappa, “han liknar Evert och har likadana skor som Evert.
Det hörde Tomten och blev jättearg, reste sig och skulle ge sig iväg utan att ha delat ut nåt. Så vi fick be om “förlåtelse” och sjunga en extra sång så han blev nöjd. Ja så klart jag fick min docka, vad trodde Ni!!!


Det brukade bli många “klappar” till oss barn, så många att vår givmilda mamma tog några av våra “klappar” och gav till grannens barn där några av barnen inte fått något av tomten. Det var bara att acceptera, fastän vi inte blev så glada. Men grannbarnen blev dessto gladare!

Avslutningsvis så har jag lagt ut några foton på två av mina dockor, den lilla dockan, fick jag av tomten när jag var i sex års åldern, mamma Lydia har stickat klänning och sockar, “lappmössan” som hon har på huvudet har också en historia. Stora syster Laila låg på lasarettet i Gällivare för att ta bort ett födelsemärke hon hade på näsan. Bredvid henne låg det en samepojke som gav henne mössan. Syrran som inte var så förtjust i dockor gav den till mig som blev glad. Men av någon konstig anledning så försvann mössan och kunde inte hittas, förrän efter flera år, när vi besökte en släkting i mammas hemby Palohuornas och det av någon anledning kom fram att vi hade blivit av med “lappmössan” trots idogt letande inte hittat den. “Jamen, säger min kusin Stina” den har ju faktiskt jag här hos mig!!! Så upphittad efter flera år! Glad igen! Dockan som är i celluloid fick sitt huvud “krossat” av min gulliga kusin “Hermans Elisabeth” sladdbarn och “ganska” bortskämd!!! Men söt och go! Men det gick att fixa den!

Den andra dockan, Gå Dockan, fick jag vid tio års åldern, / det var nog den sista/ Kläderna hon har på sig /byxan/ har också mamma Lydia sytt, skjortan och
Mössan har mina syskon och jag haft. Spelverket som ni ser, fick storebror Evert till julklapp, kan ha varit omkring 1947. Den växte han snabbt ifrån och gav den till mig. Vi har haft den hos Malmö Auktions Kammare för värdering för många år sedan, och de “lånade” den och ställde ut den i skyltfönstret. De undrade även om vi ville sälja den på auktionen, “Nej, sa jag, tar hem den så barnbarnen får leka med den” Nej, nej , nej sa damen, Den är ju värd mycket” okej, sa jag, får väl ställa den i nåt skåp” TILL SLUT! Tomtenissarna!

“Porslinstomten” till vänster!

Också ett barndomsminne. När jag var i 10-11 års åldern var vi en grupp flickor I skolan som var med i något som kallades “Vaktflickorna”, /var namnet kom Ifrån vet jag inte/, men vi hade jätteroligt tillsammans. Och när det blev jul Köpte vi “julklappar” till varandra, och det fick kosta högst mellan 2-3 kronor. Denna tomte vet jag att en av mina bästisar /Birgitta/ köpt, vi bodde i samma hus Och umgicks mycket med varandra. Tomtens ålder, ja ca 64 år!!

Nu mina vänner vill jag önska Er alla en RIKTIGT GOD JUL och hoppas vi hörs nästa år Pigga och Glada

0
Feed

Kommentarer

10/12/2017 av vibeke schmidt

Så roligt att läse Ulla! Vänter spänt på mera!

10/12/2017 av Siv Johansson Ärnste

Trevlig läsning kära kusse ! Kom att tänka på min docka som jag fick i julklapp när jag var ( kanske 5 år ). En tygdocka som var så fin. När jag öppnade paketet slet Göran den ur min hand och tryckte dockans ansikte på den heta spisen, Hon, dockan Lisa blev svart i ansiktet. Jag var förkrossad, rörde inte henne efter det : hon var "ful" tyckte jag. När mitt första barnbarn föddes "en pojke " hittade jag en likadan tygdocka på Konsum, hon satt så fint där i skyltfönstret. Köpte den till honom, Dockan Lisa , mitt barnbarn var drygt ett år och till min stora glädje blev hon hans allt . Hon var med honom ÖVERALLT t.o.m på dop, bröllop. Idag är hon inramad ,lappad och lagad , men hon finns kvar .Kram

21/05/2021 av Han’s-Olov Sortti

Hello Ulla. Hej pa dig. Came across your blog the other day. I’m in Vancouver Canada. I was born in Haparanda,Sweden. Grew up for a number of years in Dennewits (between Malmberget & Koskullskulle). Those towns no longer exist. It was nice to read your blog. Hope to see more of your blog. Hans

23/05/2021 av Vewcheple

<a href=http://gcialisk.com/>canadian pharmacy cialis

09/06/2021 av Vewcheple

<a href=http://gcialisk.com>cialis price

25/06/2021 av Vewcheple

<a href=http://ponlinecialisk.com>cialis buy

06/07/2023 av IPOJEM

<a href=https://levitr.autos>levitra mastercard</a> Immunostimulation Strength and stamina High cholesterol Lower urinary tract symptoms

Lämna en kommentar