Jul och Nyårsresa med familjen

En riktigt god fortsättning på det nya året!

Hoppas alla haft en en skön jul- och nyårshelg.

Själv har familjen och jag firat jul och nyår i Los Angeles med en del av många släktingar som bor i den stora staden.

Vi “sammanstrålade” där den 19 december. Mannen och jag från Sverige’ ett barnbarn med sambo från Köpenhamn, dotter, svärson andra barnbarnet från Singapore, svärsonens föräldrar från Manila. Puh! 

Varför det blev L.A. Ja för att vi skulle överraska och uppvakta svärsonens far som fyllde 80 år.
Jag och mannen ÄLSKAR att resa och har hunnit med rätt så många långresor.
MEN…….. Jag AVSKYR all förberedelse INNAN!
Den här resan blev lite annorlunda då vi fick besöka sjukhus akut.
Så alla Ni, se till att försäkringarna är i ordning innan ni reser!!!!!!
När det gäller våra små älsklingar måste vi vara ute i god tid, boka plats på hund/katt pensionat, det gäller även Roxy/katt, som bor i Köpenhamn.
Varsko Verisure och grannarna att det är “tomt i huset”/det har varit en hel del inbrott i byn de sista månaderna. Och mycket annat! Bl.a packa!!
Fastän jag/vi rest så mycket blir det alltid fel, antingen för mycket eller för lite,
Har alltid “beslutsångest” om vad som bli bäst!
I början på oktober fick mannen en pacemaker inopererad. Enl läkarna var det ok för honom att resa. Men för säkerhets skull kollade jag upp med vårt försäkringsbolag, som hänvisade mig till SOS internat. dessa ville ha mannens journaler för bedömning. Därifrån blev det också “grönt ljus”.
Sedan var det ytterligare en sak att “fixa” Ringa British Airways o fixa en rullstol eftersom han har lite svårt att gå och hålla balansen.
Inga problem, den skulle stå å vänta vid incheckningen, både ut och hemresan.

Efter att ha lämnat “småttingarna” dagen innan /matte med tårar i ögonen/
Så var det dax för oss att ge sig iväg /4.30/ på morgonkvisten. Snälla kusinen körde oss till Kastrup / skönt att bo nära Copenhagen / där vi sammanstrålade med barnbarn o sambo.
Och då mina vänner börjar det roliga när man lämnat alla “förberedelserna” bakom sig.
Incheckningen, massor med folk och vi hann med en “morgonfika” fastän planet till London var en timme försenat p.g.a dimman. Vi hade endast två timmar för byte så vi blev lite oroliga, men det gick bra, “chauffören” körde in en halvtimme och vi hade rullstolen till mannen så det gick i “rasande” fart till gaten. Ja ni vet ju hur långt det är som åkt genom London.

När vi efter 11 ½ timme landade i L.A fick vi de nästan VIP bemötande, en gammal dam, liten, späd, topperat blont hår och en “ kraftig” make up, men jättegullig och tuff!!
Det tog oss inte så lång tid för att komma förbi passkontrollen för att vi hade mannen i rullstol.
Men sista sträcka ut i det “fria” fick jag hjälpa den söta damen, det var nämligen lite uppförsbacke, och den kära mannen är precis ingen “lättviktare” så jag hjälpte henne att putta på till dotterns och svärsonens stora förtjusning.
/som stod väntade på oss/.

Ja vad gjorde vi då i Änglarnas stad.
Träffade släkt och vänner så klart
Den stora överraskningsfesten, som verkligen blev en överraskning, stor succé, massor med vänner till “födelsedagsbarnet”
En dag blev det sightseeing i Down Town, /gamla L.A/ mycket intressant!
Ett område som vi inte besökt tidigare.
Så blev det julafton, vi åt god mat och öppnade “klapparna”. Men det gör ju inte amerikanarna, deras Santa Claus kommer på juldagen, så vi öppnade fler paket hos svärsonens faster, samt att vi hade många trevliga lekar!!!! Kul, kul!

Tidigt på tisdag morgonen /jättetidigt/ flög dotter, mannen och jag till SAN Francisco. Där skulle vi hälsa på vår “tös” som varit utbytesstudent hos oss i början på 80 talet, och hennes mamma. Tyvärr blev det inte någon tid över för ett besök i den stora staden. Det blev en uber/taxi över Golden Gate bron iallafall. Förbi mysiga Sausalito och sedan Mill Valley där de bor. Underbart litet “samhälle”.

Sent på onsdagskvällen var vi tillbaks i L A igen.
Dagen efter bilade vi ner till Encinitas/SAN Diego där de våra bott i några år. Uppleva gamla minnen och träffa goda vänner. På kvällen blev det middag med vännerna. Så trevligt!
Men aj, aj, aj. Mannen som har besvär med händer och fötter / nervskador/ fick plötsligt mer ont i benen än vad han brukade ha.
Vi kom hem sent på natten 1 ½ timmes resa. Nästa dag, fredag 29:de hade benet svullnat upp och var lite röd. Fick tag i svärsonens syster som är sjuksköterska och jobbade den dagen.
“Åk genast till akuten” kan vara en blodpropp!!!
Hela gänget på 7 pers. hoppade in i bilen, patienten fick knappt plats!!!!!
Där fanns ett privat sjukhus alldeles i närheten så vi åkte dit.
OCH DET VAR EN UPPLEVELSE ! Om man nu kan kalla det så!
Om ni har sett Greys Anathomy, då kan ni ju föreställa er hur det var i väntrummet när vi kom. Fast MYCKET VÄRRE!!
Folk satt och låg och sov i långa rader, med filtar och dropp och syrgas masker Det låg skräp och tomma papp muggar under stolar och på golven. Vi tog var sin ansiktsmask och satte på oss.
Det kom faktiskt en lokalvårdare och sopade upp mellan stolarna och även två “vakter” som “organiserade” upp patienterna i tre långa rader.. två efter väggarna och en i mitten. Tyvärr så fick jag inte följa med in i undersökningsrummen. Där inne var det ännu värre,hela tiden medan mannen undersöktes kom det in ambulanser i skytteltrafik. Bl. a en man med hjärtinfarkt, som tyvärr dog, små barn och folk som skrek och hade ont!

Ja hur gick det nu för den stackars maken!!
Det gick bra, ja bra o bra! Han hade fått en blodpropp i benet och fick utskrivet blodförtunnande “piller”.
Ja o då var det ju det här med hemresan den 2 januari.
Kontakt togs igen med SOS som tyckte vi skulle stanna till den 15:de!
Men det ville inte vi. Vi hade fått ok av läkaren att det gick bra för oss att flyga hem.
“Ja då måste han åka business class säger SOS” , och så blev det, skönt!!!!! Medan vi tre satt inklämda i ekonomi klass fick “sjuklingen” en riktigt “lyxig” resa, men det gick också bra. Vi hade förstklassig “ betjäning” på flygplatserna även när vi åkte hem, behövde inte stå i långa köer, så skönt det var.

Ja nu är vi hemma igen, jet lagen har nästan försvunnit och vi börjar komma iordning.
Ja vad ska man säga om denna resa, fantastisk med alla hjälpsamma människor, träffa den underbara stora släkten och nervositeten på sjukhuset,
men en intressant upplevelse.

En Stor ELOGE till våra underbara flickor, dottern som var inne på undersökningarna hela tiden, och äldsta barnbarnet som kontaktade SOS och British Airways

Om vi ska ut och resa igen!
JAjAMENSAN!!!!!